- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
216

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

216

och enkannerliga gudstjänst», sålunda att de sammankommit i
af sikt att hålla gudstjänst, ej tillfälligtvis eller af någon annan
anledning blifvit sammanförda 1). Detta framgår såväl af
diskussionen i rådet som af de förhandlingar, hvilka vid följande
riksdag fördes angående det utkomna plakatet2).

Tydligt är också, att rådet ej afsett någon vidgad
konven-tikelfrihet — i synnerhet som det ansåg det ligga utom sin
befogenhet att medgifva någon sådan. Gyllenborg, i hvilkens
mening de öfriga riksråden instämde, åberopade sig liksom flera
af hans kolleger, som yttrade sig efter honom, på Gaméns och
Nordbergs votum, Cronhjelm med uttryckligt instämmande i
deras åsikt, att förbuden borde »snarare skärpas än lindras».
Om vi därtill lägga, att de obetydliga medgifvanden, som
gjorts i de båda nämnda prästmännens gemensamma uttalande,
medvetet — såsom vi strax skola se — borttogos ur den
slutliga redigeringen af plakatet, tro vi oss hafva gifvit tillräckliga
skäl för, att vi måste anse oss förhindrade — huru ogärna vi
erkänna det — att hålla före, att någon fördragsamhetens ande
blåst in i konventikelplakatet.

Såsom redan ofta blifvit anmärkt, är det med full afsikt
förordningen i dess slutliga skick ej öfverensstämmer med
rådets mening, sådan den uttrycktes i resolutionen d. 19 Nov.
Pä ett följande rådssammanträde’• d. 19 Jan. 1726, då
förordningen upplästes till justering3), beslöts, att de medgifvanden, som
gjorts utöfver den tillåtna husandakten, skulle borttagas, eme-

Ö I rådets resolution heter det. att sådana sammankomster förbjudas,
»som bestå af många men olika personer, do där eljest hvarken hafva
skyld-slcap, bekantskap eller kommers sinsemellan, utan träda allenast tillhopa
vissa förelagda tider och stunder att taga sig en särskild andakt före«. 2)
Under diskussionen i rådet framhålles emot deltagarno i Sieklasammankomsten,
att de oj samlats, såsom de föregåfvo, tillfälligtvis, utan i afsikt att hålla
gemensam andaktsöfning — se t. ex. Gyllenborgs votum d. 19 ISTov. Enligt
rådets ursprungliga resolution skulle det endast vara tillåtet, att vänner, då
de tillfälligtvis träffades, fingo »begynna ett gudeligt och uppbyggligt
samtal». Endast prästerna skulle hafva rätt att öfverenskomma ined sina åhörare
om andaktsstunder hemma hos sig. — Jämf. äfv. kyrkoherde Arnells i just.
dep. vid 1726, 1727 års riksd. uttalade åsikt, att det ej vore i strid mot den
nyss publicerade förordningen, att vänner vid tillfälliga besök hos hvarandra
höllo gudaktighetsöfning. Prot. d. 23 Mars 1727. — Likaledes höll adeln
före, att det var en främmande tillåtet, som tillfälligtvis kom på besök i ett
hem, där lmsandakt pågick, att taga del däri. Adelns prot. d. S Juni 1727.

3) Förordningen är väl af d. 12 Jan., men antedaterad enl. vid justeringen
nämnda dag fattadt beslut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free