- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
223

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»han icke ägue behörig befallning därtill . Befallning gafs från
högsta ort, att plakatet följande söndag skulle publiceras i de
kyrkor, där det ej skett på förut bestämd dag. Kjellins
ämbetsbroder i församlingen, komminister Enberg, ställde sig dock
ej denna befallning till efterrättelse 1). Då han för den skull
var uppkallad inför konsistorium, sökte lian urskulda sig
där-•mejl, att »själfva nöden tvungit honom att innehålla med
uppläsandet af förordningen, i ty att han den dagen plågades af
ett mäkta svårt bröst» ’). —• Men icke nog med att förordningens
publicerande väckte motstånd från en del prästers sida; man
fick också bevittna, att det offentligen predikades mot den 3).

Skulden för de stränga åtgärderna mot pietismen får ej
ensidigt tillskrifvas prästerskapet. Klart är, att prästerna måste
vara särskildt verksamma, när det gällde att, som man menade,
värna kyrkan. Det finnes dock ingen anledning att tvifla på,
att de därvid leddes af ärlig öfvertygelse. Hvad som skedde
stod i öfverensstämmelse med tidens anda. Vi halva ju också
sett, att motståndet mot pietismen i början ej utgick från kyrkans
tjänare, utan från de enväldige konungarne. Den frihet i
gudsdyrkan, som pietismen proklamerade; passade ej i stycke med
tleras regeringssystem. Men vi liafva också sett, att den väg,
som inslagits af konungamakten under envåldstiden, att med
tvångsmedel och lagstiftning bekämpa ifrågavarande andliga
rörelse, fortsattes äfven af frihetstidens regering, och vi se under
samma tid riksdagens alla stånd gilla de åtgärder, som blifvit
vidtagna. Enstaka röster höjde sig visserligen till försvar
fölen större frihet, men de kommo egentligen från dem, som voro
mer eller mindre påverkade af pietismen.

Vidare bör ej förbises, att pietismen vid den tid, om
hvil-ken senast blifvit taladt, allt mer antog karakteren af en andlig
farsot. Om dess svärmiska natur bär inte minst den
sammankomst, som närmast gaf anledning till konventikelplakatet, vittne.
Vi kunna ej göra den åsikten till vår, att deltagarne i Sickla
sammankomsten ej skulle gjort sig skyldiga till några
öfver-drifter. Ty att, såsom här skedde, ett större sällskap tillbringar
»en stor del af natten under ideligt sjungande, bedjande och
många under gråt och högljudd jämmer *), kan svårligen anses i) *

i) K o. E stoclo båda piat. nära. -) Kons. prot. d. 23 Fnbr. o. 2 Mars

1.736. «) Se Barchii anför, i pr. st. d. 14 Sept. 1720. *) Frysell, anf. arb. .1.83 9.110.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free