- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
224

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

såsom yttring af ett sundt religiöst lif, för att inte tala om
hvacl det kunde «gifva tillfälle till syndigt ocli förargligt
lefverne», att »folk till en så stor myckenhet skulle få gå utur
staden och samlas på landet samt där under sådan pretext ligga
i syskonsäng» *). Den förut nämnde Barchius har i
prästeståndet ett yttrande, som hänsyftar på rörelsens epidemiska karakter.
Han klagar, att »gement och enfaldigt folk här i staden g,rc
därmed alldeles inficierade» 2). Och hvad den bekante Dippel,
som i början af sin vistelse i Stockholm stod på vänskaplig foi
med pietisterna, har att berätta om deras »extravagante unc
eigenschäftige Lehr- und Bethsucbt», bär också vittne om
rörelsens öfverdrifter. Denne förklarade prästhatare yttrar ock
att om pietisterna finge hållas, skulle man inom kort i
Stockholm fått höra flera falska profeter och tomma eller affekterade
pladdrare än i alla kyrkor 3). Detta är ett yttrande af samme
man, som, såsom vi förut haft tillfälle berätta, med sådan skärpt
uppträdt mot Mayer såsom den, som inspirerat de första stränge
lagstiftningsåtgärderna mot pietisterna här i Sverige. Det äi
sålunda ej helt och hållet utan skäl, man med sådan ifver sökei
bekämpa rörelsen. Helt naturligt vände man sig därvid
närmast mot konventiklarna, ‘genom hvilka rörelsens utbredning
särskildt befordrades. Men utan tvifvel gick man för långt, de
alla konventiklar utan åtskillnad förbjödos. Yisst är, att desse
ofta missbrukades. Hvad kan ej missbrukas? Men lika viss’
är också, livad som framhölls under striden för och emot kon
ventikelplakatet, att propter äbusum non est tollenclus usus.

Yi våga ej med bestämdhet yttra oss om, huru sträng
den senast omnämnda förordningen i allmänhet tillämpades, de
vi ej varit i tillfälle att närmare undersöka den saken. Trolig
synes dock, att man sökt gifva den så pass liberal tolkning, dei
kunde medgifva. Att föregående förordningar i samma anda e
blifvit och ej kunnat blifva strängt handhafda, framgår af vå
föregående framställning, som visat, att de ej förmått hindra
att konventiklar allt fortfarande höllos. För att ytterligare be

b Riksr. Gyllenborgs yttrande, i rådet d. 18 Nov. 1725, se prot. 3) Pi
st:s prot. d. 14- Sept. 1726. ®) K. Henning, Dippelianismen s. 40. —• 0. be

rättar oek, att vid lians ankomst till Stockholm i början af 1727 »det yttr
pietistiska larmet i kollegiers och bönestunders hållande stod i rätt excessiv
och förargelseväckande flor». Anf. arb. s. 43.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free