- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
225

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TILLÄMPANDET AF 1721 ARS K. BRF.F.

225

lysa detta torde böra anföras ett par rannsakningar, som efter
utfärdandet af 1721 års k. bref till öfverståtliållaren höllos
angående enskilda sammankomster, den ena mot den förut ofta
omnämnde kamreraren v. AValker, den andra mot en myntdräng
Olof Berg 1). Af den förra undersökningen framgår, att v.
AValker efter egen berättelse »ifrån många år tillbaka på sön- ocli
högtidsdagar efter slutna predikningar i kyrkan kallat sitt eget
husfolk för sig, som med v. Walkers slcikt och systerbarn från
Finland flyktande samt dess barn tillika med tjänstefolk, skola
varit öfver 30 personer». Därvid hade man samtalat öfver de
förut åhörda predikningarna, hvarjämte värden ytterligare
förmanat och undervisat de närvarande. Åtskilliga prästmän, som
varit tillstädes vid sådana andaktsstunder, hade lämnat det
vitsord, att de ej förmärkt, att därvid annat förekommit, »än det
som med ortodoxien, Guds klara ord och vår rena evangeliska lära
enligt är», hvarför v. AValker ej kunde tilläggas någon
villfarelse i läran. På den grund förklarade också advokatfiskalen
i Svea hofrätt, när målet där kom före, sedan undersökning
förut, 1722, skett i kämnersrätten, att han ej fann sig hafva
skälig orsak att yrka ansvar på v. AValker, och fann hofrätten, att
den anmälde ej förbrutit sig mot de tid efter annan utgångna
förbuden.

Af den rannsakning, som hölls med den följande år
tilltalade myntdrängen Olof Berg, framgick, att han likaledes efter
den offentliga gudstjänstens slut plägat sammankalla sitt
tjänstefolk, för hvilket han därvid uppläst ett stycke ur bibeln samt
föredragit ur en tryckt postilla. För öfrigt hade man samtalat
om hvad man lärt af predikan samt afslutat andakten med bön
och sång. Vid dessa tillfallen hade »understundom några
främmande till 10 eller 12 personer sig infunnit»7 hvarvid emellertid
»icke heller befunnet är, det Berg sådana personer till sig
kallat». En prästman hade inställt sig för att göra sig underrättad
om halten af dessa sammankomster och förklarade, att han ej
hört eller märkt något stridande mot den rätta läran, utan gaf
han tvärt om »myntdrängen Berg om dess kunskap uti sin
kristendom god t loford». Enär Berg sålunda icke befanns
»öfver-tygad att hafva emot k. förordningarna utspridt någon villfa-

l) Eannsakningshandlingarna i dessa mål äro mig välvilligt meddelade
af herr Arkivaricn E. AV. Bergman. — Jämf. äfv. rådsprot. i just. år. d. 12
Nov. 1725.

s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free