- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
230

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

230

Dippel förde ett i yttre afseende oroligt och kringflackande
lif. Hans rykte som alkemist förskaffade honom höga gynnare
och förde honom till Berlin 1704. Yi ha redan i annat
sammanhang omnämnt de förvecklingar, i hvilka hans stridslystnad
där förde honom, då han uppträdde mot Karl XII:s edikt mot
pietismen. Icke bättre gick det honom i Danmark, där han kom
i ny fångenskap i följd af ogrundade beskyllningar, som han
framkastat mot ståthållaren i Altona, grefve fteventlow och
dennes grefvinna. Han fördes i fängsligt förvar till Bornholm.
Särskildt på drottningens förbön frigafs han åter 1726, dock
med villkor att genast lämna Danmark och aldrig mer beträda
landet.

Från Danmark begaf han sig samma år öfver till Skåne,
där han omhändertogs af en af sina beundrare, en köpman
Hoffmeister i Kristianstad. Samma oro som öfver allt, hvart
han kom, förorsakade han också i vårt land.

Dippels närvaro i landet väckte genast uppmärksamhet i
riksdagen, när den i Sept. detta år sammanträdde.
Prästeståndet, »som icke utan bestörtning» förnam, att Dippel
vistades i landet, befarade, att han »utan allt tvifvel hafver bragt
sitt förra oroliga sinne med sig». På det han ej skulle få
tillfälle att sprida sina villosatser här, begärde ståndet hos k. m:t,
att »denne flykting och ifrån andra riken för sina skandalösa
skrifters och upptågs skull fördrifne» nyhetsmakare skulle
tillhållas att ofördröjligen lämna landet, »på det att han i dessa
lystna och nygiriga tider icke må stifta här något nytt buller,
som sedan icke står så lätteligen till att dämpas, eller
åtminstone intet föda och underhålla den eld, som redan nog är
ibland oss itänd till alla rättsinnigas sorg och grämelse». En
deputation uppsändes med en skrifvelse härom till konungen,
som lofvade att uppfylla ståndets önskan 1).

När prästeståndets deputation till konungen blef känd,
förorsakade clen på riddarkuset »ett stort buller». Det förtröt
adeln, att prästeståndet handlat själfrådigt utan att
kommunicera ärendet med sina medständer. Då konungen enligt sitt
löfte låtit utfärda order om Dippels bortskaffande ur riket,
af-sände därföre adeln, som var mån om att ständernas rätt ej

’) Pr. st:s prot. d. 14 Sept. Ståndets skrifv. t. k. m:t d. 15 Sept. 1726
(pr. st:s bref, mem, o. konc. vid riksd. 1726, 27, n:r 3). Jämf. oek förut anf.
arb. af Henning. Hippels vistelse i Sverige samt dippelianismen i Stoekh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free