- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
234

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som framställde förslaget, »att våra politici nu för tiden till en
stor del liafva den tanken, att sådant verk tillkommer toti
ecclesise nullo excluso statu, så är jag nog försäkrad, att ett
sådant consistorii comitialis uppsåt skulle få ett allt för starkt
motstånd». Man borde därföre, menar förslagsställaren, hellre
anhålla hos k. m:t .om verkställande af de förut utgångna
orderna, och om något förhör beliöfdes, kunde han uppkallas i
rådet, där någon eller några af ståndets deputerade kunde söka
öfvertyga honom. A andra sidan var särskildt superintendenten
Humble af den åsikten, att man utan vidare skulle förnya sin
begäran hos k. m:t, utan att något samtal hölls med
orostiftaren, för så vidt han inte själf »ångrar sig och begärer
information». Han vore nämligen en »fanaticus», som till och med
pietisterna förkastade, och hans »scripta ligga publice för allas
ögon», hvilka aldrig blifvit återkallade. Han vore, heter det
vidare, »en afskuren och bortkastad lem ifrån alla andra
lutheraner» och borde därföre icke lidas, då man kunde frukta, att
han skulle besmitta andra. Men äfven ett sådant förslag, att
utan anställande af förhör gå till k. m:t med begäran om
mannens förvisande, ansågs betänkligt. Ståndet fruktade nämligen
på grund af den erfarenhet, det vunnit vid riksdagens början,
att ärendet skulle af k. m:t meddelas ständerna, och komme den
inför riksdagen, skulle den nog remitteras till den fruktade
ecklesiastika deputationen, »och då hafva vi ett prejudicatum, att
sådana saker skola afgöras af politicis såväl som af
prästerskapet». Förslag var också å hane att kalla Dippel till förhör
inför Stockholms konsistorium. Man hörde sig äfven för här, om
det skulle möta några svårigheter, men när konsistorium
ursäktade sig, »emedan det steget skulle hafva en farlig påföljd»,
blef det ej vidare tal därom ]j.

Slutligen förenade sig ståndet om att i enlighet med
superintendenten Humbles förslag hänskjuta frågan till k. m:t,
hvilket skedde genom ett memorial af den 24 Mars ■). Dock
anmodades pastor primarius Barchius att söka förekomma, att
ärendet kommunicerades med ständerna. Men hvad prästerna
fruktat inträffade. Rådet vågade icke utsätta sig för en ny
påminnelse från adelns sida, utan beslöt, att saken skulle hän-

P Pr. st:s prot. d. 15, 18 Febr., 8. 11 Mars 1727. 2) Pr. st:s bref, mein,
och andra kons. 1726, 27, n:o 4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free