Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjutas till riksdagen’). Emellertid tyckes ärendet aldrig på
den vägen kafva kommit inför ständerna; möjligen har
prästeståndet sökt och lyckats förekomma det.
Härmed afstannade förhandlingarna om Hippel åter på en
tid i riksdagen. Anledningen därtill var tydligen, dels att
prästerskapet ej gärna såg, att saken kom till ständerna af fruktan
för att den skulle hänskjutas till ecklesiastika deputationen ■),
dels också att Dippel i början af sin vistelse i Stockholm ej
gjorde något väsen af sig, utan liöll sig »stilla och roligt- b.
Men efter en tid tog han sig det okloka steget före att inlåta
sig i en skriftväxling angående sin lära. 1 Juli .1727 skref han
en afhandling med titel: Der von den Nebeln der Verwirrung
gesäuberte helle Glänts des Evangelium Jesu Christi in 153
Fragen, i hvilken han med hånets och bitterhetens vapen drog i
härnacl mot sina motståndare bland prästerskapet, som han
allesammans förklarade för falska apostlar och villoandar.
Härigenom gaf han sina motståndare det bästa vapen i händer mot
sig. Hans afsikt var att tillsvidare ej låta sin skrift komma
till offentligheten, utan endast inhämta yttrande däröfver från
en af de prästmän, i hvilka han hoppades kunna finna en
förespråkare, nämligen den nämnde Schröder. På omvägar lät han
tillställa denne uppsatsen. Detta steg inledde en skriftväxling
mellan de nämnda personerna med tvenne inlägg från
livar-dera hållet.
Skriftväxlingen kom emellertid, förrän han afsett, till
allmänhetens kännedom och föranledde enligt Dippels utsago en
förskräcklig ravage och confusion i ortodoxien . Att
prästerskapet skulle med förbittring vända sig mot honom, är
uppenbart. Men äfven bland sina forna pietistiska vänner tyckes han
nu hafva gjort sig omöjlig. Han berättar själf, att hans värd,
v. AValker, från denna tid blef »något alien». Utan tvifvel
kunde han ej heller längre stå på förtrolig fot med öfriga
i) Rådsprot. i just. ärend. d. 24 Mars 1727. *) Att pr. st. ansåg ären-
dets behandling kräfva försiktighet, framgår däraf, att talmannen, då saken
var före i pr. st., förmanade sina ståndsbröder att i kraft af den afgifna
tysthetseden - pr. st:s medlemmar plägade vid riksdagarnas början edligen
förplikta sig att ej yppa, hvad som förekom i ståndet – hålla tyst med. hvad
härom .blifvit taladt, »gifvande därjämte till känna att noga undersökas
skulle, där något skulle utkomma» — pr. st:s prot. d. 11 Mars 1<2<. •*) l’r.
st:s mem. t. k. m:t d. 24 Mars 1727.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
