- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
237

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

äfven, att man redan på förhand gjort sig förvissad om de
andra ofrälse standens understöd -1). Dessa gåfvo också samma
dag sitt bifall till prästerskapets hemställan På riddarhuset
kom saken före några dagar därefter, och sedan riksdagen
redan officiellt var afslutad. Adeln, som ej ännu fått del af
medständernas beslut, förenade sig om att hänskjuta ärendet
till k. m:t och rådet. Detta beslut får väl anses hafva haft den
innebörd, som landtmarskalkens vid tillfället yttrade ord antyda,
nämligen att, livad denna sak beträffar, »komme det på Dippels
conduite an, och där han bär sig illa åt, så köres han ur riket».

Enligt de tre ofrälse ståndens beslut skulle Dippel
tillhållas »att ofördröjligen sig hädan förfoga». Under förhoppning, att
han själfmant skulle lämna landet, då riksdagens beslut kom
till hans kännedom, dröjde rådet att gifva honom befallning
om afresa. Då han emellertid ej tycktes vara villig härtill,
fick slottsfogden rådets tillsägelse att meddela honom riksdagens
beslut. Det oaktadt stannade han dock kvar under olika
förevändningar och ingaf till rådet upprepade ansökningar om
upp-skof med resan, hvilka regeringen dock, i betraktande af
riksdagens uttryckligen förklarade vilja, ej vågade bifalla3). I
början af Dec. lämnade han staden och begaf sig till Skåne, där
han uppehöll sig hos meningsfränder till påföljande Mars månad.

Den nya andliga rörelse i vårt fädernesland, som utgick
från Dippel, växte hastigt särskildt i följd af sektmakarens egen
vistelse i landet. Detta gjorde, att prästerskapet å sin sida tidigt
var betänkt på att motarbeta spridningen af de farliga lärorna
för att på sådant sätt genom ett kraftigt ingripande kväfva
rörelsen, innan den hunnit fatta fastare rötter. Därvid litade
det till det gamla bepröfvade medlet att genom
lagstiftningsåtgärder och världsligt straff söka förebygga faran. Stockholms
konsistorium tog närmast itu därmed och öfverlade •—- icke
långt efter Dippels afresa från staden — om, »på hvad sätt
man bäst skulle kunna förekomma den stora fara och otroliga
själavåda», för livilken -församlingen vore utsatt i följd af Dippels i

!) I pr. st:s prot. d. 11 Mars talas om att man bordo «sondera»
borgare- ocli bondestånden. Biskop Camen framhöll, att man kunde »under
hand arbeta hos de andra stånden», oeh en annan medlem af pr. st. ansåg,
att det vore skäl att genom sekreteraren Heland söka förmå bondeståndet
«att hålla med oss«. Pr. st:s prot. d. d. 3) Pr. st:s prot. d. 4 Aug. 1727.
8) Eådsprot. i just. ärend. d. 8, 20, 24 Nov. 1727.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free