- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
248

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det, som berätta som en hustru, huru bon en söndag gått upp och
ned i Maria kyrka och »stickat på en strumpa och haft
åtskilliga andra otidigheter för sig». Om samma person berättas,
att hon »går omkring till folket och predikar för det allt, hvad
galet är» x). — Sin ovilja mot prästerskapet lade de ofta i
dagen. Hvad en bildad person af deras anhang, sådan som
Strokirch, i det af seendet kunde tillåta sig, få vi i det följande
tillfälle att omnämna. Att han häri öfverträffades af de många
obildade naturer, som slutit sig till rörelsen, är själfklart. Då
en af konsistorii ledamöter, kyrkoherde Croel, vid ett tillfälle
sökte visa den förut nämnde drängen Gelin hans villfarelser,
svarade denne, att Croel vore i sin natur bitterhet och arghet
och hade icke Guds ande, utan sutte där som en köttklump.
Konsistorii medlemmar ffngo af honom det besked, att han inte
brydde sig om deras gräl. Han var dessutom rik på sådana
tillmålen mot prästerna som Baals, skökans och vilddjurets
tjänare o. s. v.2).

Ehuru vi ej ämna närmare ingå på de dippelska rörelserna
i olika delar af landet, böra vi dock ej gå dem helt och hållet
förbi för att rätt kunna bedöma de mått och steg, som vid
riksdagen 1784 ytterligare vicltogos till svärmeriets dämpande,
och förstå de klagomål, som då från skilda håll förspordes
öf-ver dessa villfarelsers spridning. Det tyckes i synnerhet hafva
varit i de södra och västra delarna af landet, som smittan spred
sig. I Skåne hade lärofadern själf uppehållit sig såväl före
som efter sin förvisning. Det var också inom Lunds stift,
förutom i Stockholm, som dippelianismen väckte särskild oro.

Oaktadt landsförvisningen stannade Dippel ogeneradt kvar
i landet och uppehöll sig äfven nu i Kristianstad hos sin förre
värd, handlanden Hoffmeister, hvarför Lunds konsistorium
föranleddes att den 29 Jan. 1728 göra förfrågan hos Stockholms
konsistorium, huru det förhöll sig med hans landsförvisning, och
anhålla, att konsistorium hos vederbörande ville göra erinran om
domens verkställande. Kort därefter, d. 19 Febr, vände sig
samma stiftsstyrelse till k. m:t med en skrifvelse i ämnet, i
hvilken klagades öfver att Dippel fartfarande uppehöll sig i
stiftet, hvilket konsistorium fann »mycket äfventyrligt och skad-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free