- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
249

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt i anseende till närvarande och påföljande tider».
Konsistorium anhöll därföre, att k. m:t ville låta bortskaffa Dippel och
»medelst öppet plakat tillkännagifva sin k. vrede och hämnd
mot dem, som i offentlig predikan eller enskilda
sammankomster samtyckte till Dippels läror eller andra gudlösa och
förföriska satser, som voro prejudicerliga för den hel. bibeln eller
de symboliska böckerna» 1).

Klagomålen öfver Dippel och hans läras spridning dels
ifrån Stockholms konsistorium, dels här ifrån Lund gjorde, att,
såsom vi sett, äfven regeringen blef uppskrämd. Det var till
och med allvarligt på tal i rådet att låta fängsla Dippel, innan
han hann lämna landet2). För att man skulle hafva ett
ojäf-vigt bevis emot honom, affordrades kyrkoherde Schröder genast
Dippels originalskrift till honom, men det befanns, att mannen
varit nog försiktig att återtaga denna. Rådet ansåg sig därför
hafva anledning att befara att, såsom riksrådet frik. v. Düben
uttryckte sig, »som han på ett illistigt sätt tagit sitt originale
bref tillbaka, och man således med dess egen hand och skrift
icke kan öfvertyga honom, det lärer han efter sitt vanliga
maner svinka och söka undanflykter». Man beslöt därföre att i
stället låta ett rätt skarpt bref afgå till 1’espektive landshöfdingar,
uttryckande regeringens missnöje öfver att Dippel förspordes
ännu uppehålla sig i landet, oaktadt k. m:ts order var, att han
ofördröjligen skulle förfoga sig bort, jämte befallning, att han
med militärisk handräckning genast skulle skaffas ur riket.
Dippel, som utan tvifvel fått kunskap om det, som var i
görningen, förekom en sådan utvisning, i det han kort förut
be-gifvit sig ur landet3).

Dels i följd af sin personliga verksamhet, dels genom sina
efterlämnade skrifter vann Dippel emellertid här och där i
stiftet anhängare. I rådet talades det om, att dennes satser
förutom i Stockholm »skola jämväl vara mycket utspridda i Karls-

l) Rådsprot. i oiv. är. d. 20 Mars 1728. Cawallin, anf. arb.j I s. 139.
-) Konungen, som var närvarande i rådet, när frågan där var före, framhöll,
att om Jj. tillstod sig hysa sådana satser, som det af Stockholms kons. sända
utdraget af hans skrift till kyrkoherde Schröder utvisade, »så gör man synd
att låta honom gå utur riket och till andra orter att också där utsprida
sådan villfarande lära, utan vore bättre, att man här liölle honom uti strängt och
säkert fängelse». Af samma mening voro flera af riksråden. Rådspr. i civ.
är. d. 20 Mars 172S. 3) Rådsprot. i civila är. d. 20 Mars 1728.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free