- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
250

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krona och Skåne, så att de där åstadkomma en stor oreda» 1).
Bland dem, som väckte särskildt bekymmer bland vederbörande,
voro tvenne studenter Leopold och Stendalil. De inkallades i
slutet af 1728 inför akademiska konsistoriet i Lund. Af
rann-sakningen framgick, att de hyste villfarande meningar, som på
det närmaste öfverensstämde med de satser, som förfäktades af
Dippel, med hvilken Leopold också stått i personlig beröring.
Ärendet hänsköts till k. m:t, som genom skrifvelse af d. 10
Mars 1729 förordnade, att Leopold skulle föras i fängsligt
förvar till Bohus och Stendahl till Varberg, på det att tillfälle
skulle betagas dem att utsprida sina villfarelser. Göteborgs
domkapitel fick sig därjämte ålagdt att genom lärde och fromme
präster besörja deras undervisning. Stendahl vederfors på grund
af sin större medgörlighet en mildare behandling och tilläts
tidtals vistas på fri fot, men blef slutligen landsförvist och
lämnade landet 1741. Leopold däremot, oböjlig och ståndaktig
intill döden, fick med ett 42-årigt fängelselif å skilda orter plikta
för sin villfarelse. — En annan af de dippelska villfarelserna
intagen svärmare i Lunds stift var vedfogden vid Andrarums
alunbruk Olle Norman, hvilken, sedan han gjort bekantskap med
Leopold, visade sig hysa med hans öfverensstämmande meningar.
1733 af söndrade han sig helt och hållet ifrån kyrkan. Han lät
hvarken genom domkapitlets undervisning eller genom enskildt
samtal med den fromme Anders Bydelius, som kort därefter
utnämndes till stiftets biskop, rätta sig. Då intet hjälpte, blef
hans sak slutligen föremål för världslig rätts behandling,
och han blef 1737 på k. m:ts befallning afförcl till Linköpings
slott att där förvaras samt sedermera till Kalmar. Biskop i
sistnämnda stad var nu den förutnämnde Schröder, åt hvars
andliga omvårdnad Norman anförtroddes. Men äfven hans
omvändelseförsök blefvo fåfänga. Slutligen fördes mannen till Själö
hospital vid Äbo, hvarest det icke dröjde länge, förrän han samlade
ett anhang omkring sig, som han uppfyllde »med ogrundade
mysterier och falska lärors gift». Här torde han hafva slutat sina
dagar. — Mycket uppseende för sitt svärmeri väckte i Lunds stift
äfven gr. Bengt Frölich på Wollsjö gård i Skåne, en af de Karl
XII:s krigare, som råkat i rysk fångenskap. Sina religiösa åsikter
vann han genom bekantskap med Dippels skrifter. Är 1733 blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free