Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till 1734 — hvarmed vi för närvarande sysselsätta oss. Öfriga
delar af landet torde, för så vidt det är bekant, hafva varit
tämligen oberörda af smittan J).
Afven i Finland förekommo rörelser liknande de dippelska.
Såsom ytterligare bevis på det religionstvång, som var rådande,
bör den dom omnämnas, som fälldes öfver de båda bröderna
kornetten Jakob och sergeanten Erik Eriksson, hvilka hyste i mycket
med Dippel öfverensstämmande åsikter. De anklagades att icke
blott hafva afhållit sig från kyrko- och nattvardsgång, utan ock att
hafva hyst och utspridt irriga läror. Enär de ej velat rätta sig
och afstå från sin villfarelse, dömdes de af Abo hofrätt d. 4
Maj 1733 till landsförvisning. Domen underställdes k. m:t. som
på af hofrätten gifvet förslag anbefallde Stockholms
konsistorium att genom utsedde prästmän undervisa dem och söka
bringa dem på sundare tankar. Då undervisningen emellertid
blef utan resultat, stadfästes hofrättens dom i Juni 1734,
hvar-efter de dömde jämte åtskilliga andra personer af deras parti
följande månad lämnade hufvudstaden, där de en tid uppehållit
sig, och började ett kringflackande lif i främmande land, till
dess sällskapet 1745 återkom till Stockholm samt kort därpå
slog sig ned på Skevik på Yermdön, hvarest det lefde
oan-tastadt af den andliga och världsliga myndigheten2).
Oaktadt allt det allvar, som såväl från kyrkans som
öfverhetens sida lagts i dagen gent emot det dippelska oväsendet, växte
sålunda rörelsen, eller kanske just på grund däraf. Ty i alla
tider har den gloria ett verkligt eller inbilladt martyrskap förlänar
sina hjältar, bidragit att vinna sympati för dem och att utbreda den
tro, för hvilken de offrat sig. Till den rätt stora utbredning
rörelsen fick, hade också pietismen skuld, som genom den
likgiltighet den ådagalagt i afseende på kyrkans lära beredde väg
för de rationalistiska åsikter, som Dippel predikat. Yi hafva
också sett, huru denne att börja med här mottogs af
pietistche-ferna med öppna armar. Sant är, att desse sedermera aflägsnade
sig från honom. Detta hindrar dock icke, att de gjorde
gemensam sak, då det gällde att undergräfva kyrkans tro, att väcka
split i församlingen och misstro mot kyrkans tjänare. Det ne-
Ö Ang. de dippelska rörelserna i landsorten jämf. Henning, De relig.
rörelserna i Sverige o. Pinland, ’Willi. Berg, Göteborgs stift under 1700-talet.
-) Se: Akiander, anf. arb. s. OS ff.; Henning, De relig. rörelserna, s. G ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
