- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
253

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gativa i de båda riktningarna är gemensamt, om de också skilde
sig, då det vardt fråga om att bygga upp något på de ruiner,
i bvilka man hoppades snart se kyrkobyggnaden ligga 1).

Alltnog, biskop Kalsenius kunde meddela prästeståndet vid
1734 års riksdag, att knappt hvart tionde hus i Stockholm vore
fritt från dippelsk smitta, och andra stiftschefer hade att
beklaga, att »detta oväsende äfven inritat sig i deras stift, dem
till mycket bekymmer och bedröfvelse»2). —Bondeståndet hade
ock vid samma ’riksdag att klaga öfver att på en och annan
ort i -riket åtskilliga irriga meningar och falska lärosatser
insmugit sig och hos en del nyfikna tilltagit, så att de ej ville
låta undervisa sig eller öfvergffva sina anstötliga
religionsme-ningar, »hvarigenom största oreda och villfarelse uppväckes och
förorsakas både uti det världsliga regementet och i
församlin-lingen, hvilket med tiden kunde kasta hela riket uti ett
beklagligare tillstånd, än mången nu i början förutse kan» 3).

Anledning till de nämnda utgjutelserna i prästeståndet gaf
ett af biskop Jakob Benzelius inlämnadt memorial, kvari han
erinrar om, »huru margfaldeligen vår svenska församling i dessa
nyligare tider genom fiendens anstiftan och hans verktygs
bearbetande blifvit medelst högst skadliga lärosatser oroad»,
och huru kvarjelianda villfarande meningar insmugit sig. Han
erinrade med anledning häraf sina ståndsbröder om, att det
till-komme dem att taga första steget, då det gällde att söka
bevara församlingen för »ett så frätande förgift» 4). Att något
borde göras var klart och uppenbart för alla. Men i fråga om
medlen var man icke lika enig. Ärkebiskopen ansåg, att det

b Jämf. bisk. J. Benzelii ord i hans memor. till pr. st. af d. 24 Maj
1734: »Nog är det. att sedan många enfaldiga sinnen blifvit genom en lös

läroart preparerade och ifrån ett skäligt förtroende till sina själasörjare
förmedelst predikoämbetets i gemen obetänksamma lastande dragna, så
förspörjas numera på flera orter i riket så gudlösa läropunkter mellan åhörare vara
gängse och dels muntligen, dels skriftligen utspridas, att hvar och en, som
liar någon vördnad och kärlek för den himmelska sanningen, må därför fasa*.
’-) Pr. st:s prot. d. 24 Maj 1734. — Emellertid yttrar en talare på
riddarhu-set vid samma riksd.. att då pr. st. i ett mein, säger, att de dippelska
villfarelserna voro allmänna, detta, om det blefve bekant, kunde inom- och
utomlands gifva anledning att tro. <ratt de samma ganska vidt gripit omkring sig,
hvilket dock. Gudi lof, ännu ej vore händt». 11. o. a:s prot. d. 22 Okt.
3) Bonde st:s allm. besvär § 1, se bonde st:s prot. d. 13 Juli 1734. 4) J.
Benzelii mem. d. 24 Maj 1734 (pr. st:s bref, mem. o. konc. n:o 2).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free