- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
254

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vore tillräckligt att anmoda öfverståtkållaren, »som är en
mycket vacker oeli nitälskande herre», att tillse, att de redan
utgångna förordningarna noga handhades. Andra medlemmar af
ståndet påyrkade däremot, att ärendet skulle föredragas för k.
m:t. Men man hade ännu icke glömt den ovilja, som uppväckts
på riddarhuset, då ståndet hos k. m:t begärt, att Dippel skulle
blifva utvisad, hvarför biskop Erik Benzelius invände, att »om
man immediate skulle gå till h. m:t härmed, torde de andra
stånden tycka illa vara, om man intet först kommunicerade
saken med dem att förnimma, om de härutinnan vilja göra ett
med oss». Efter vid flera sammanträden förda öfverläggningar
beslöt ståndet att ingå till medständerna med förslag till en
ny religionsstadga under anhållan om deras biträde 1). Ett
memorial uppsattes af Jakob Benzelius jämte några andra af
ståndet därtill deputerade medlemmar och underskrefs af ståndets
samtliga ledamöter2). . Det heter däri, att »uppå 140 års tid
i vårt k. fädernesland den ädla enigheten i religionen icke haft
så svåra anstötar som äfven nu för tiden». Så nämnes, huru
»skadliga biläror under en tillägnad men falsk helighets
förebärande i några år i svang gått». Så läres, att Fadren ensam
är sann och evig Gud och större än Sonen, att den helige ande
icke är sann Gud och att den, som tillbeder honom, tillbeder
därmed satan själf, att tron verkas oberoende af Guds ord och
sakramentema genom ett människorna af naturen inplantadt
invärtes ljus, att hvarken dop eller nattvard äro nödvändiga till
saligheten, att kyrkogång är ett uppdiktadt påfund, att hela vår
utvärtes gudstjänst ej är annat än styggelse m. m. Yi
igenkänna häri dippelska satser. Prästeståndet och konsistorierna
hafva väl icke underlåtit att »med all saktmodighet och lärdom
af Guds uppenbarade ord undervisa de villfarande». Detta har
dock icke alltid haft önskad verkan, hvarpå så mycket mindre
är att undra, som dessa villoandar antingen helt och hållet
förkasta den heliga skrift eller vilja tolka den efter sina s. k.
intryck och ingifvelser. Slutligen föreslås åtskilliga medel att
förebygga, att ogud aktigheten »icke måtte än vidare fräta
omkring sig såsom kräfvetan». Hvad prästeståndet i detta
afse-ende föreslår, öfverensstämmer med de stadganden, som fast-

Ö Pr. st:s prot. d. 24 Maj, 28 Juni, 6, 25, 31 Juli, 7 Aug. 1734. 2) Pr.
st:s mein, är af d. 3 Aug.; finnes bl. pr. st:s brof, mem. och konc. vid 1734
års riksd. n:o 13.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free