- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
256

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DIPPELIANISMEX.

256

skor att vilja systematice rangera Guds och dess viljas
uppenbarelse efter både nya och gamla förbundet». För enigheten i
religionen vore nog, att alla erkände, hvad första artikeln lär,
nämligen först »att en Gud eller själfständigt väsen är till, för
det andra att han är en belönare för dem, som honom
allvarligen söka». Hvad gudstjänsten angår och andra »villkorliga
las-ar», bland hvilka han ock räknar det att hedra fader och
moder, att älska hustru och barn, att bevara sitt eget lif o. s. v.,
påstår han. att det »att hålla vissa helgdagar, nymånader ooh
sabbater — — har sin bestämda tid och måste höra upp såsom
styckeverk, ja, varda fullkomligare fullbordade genom deras
försakande än deras ständiga åtlydande». Yid lagstiftningen
hade man endast att afse »naturliga och till den borgerliga
sammanlefnaden oumgängligen hörande mål». I andliga ting
däremot och sådant, som rör Guds ära, hade rättsinnade lärare
endast att verka genom föreställningar, bön och förmaningar,
»lämnandes således Gudi friare händer öfver sina kreatur och
att i öfrigt i anseende till den andra och tredje trones
artiklar själf försvara sin ära, den han ingen annan gifvandes
varder eller gifva kan, i stället för att merendels härtill vid
alla tillfällen blifvit aktive vid domstolar procederadt». Ifall I,
vänder han sig med bitterhet mot prästerna, med den i. 140
års tid ägda »ädla enheten i religionen icke allenast förstån ett
blott blinclt bifall och gemensamt öfverenskommande af största
hopen att tro. hvad prästen säger och öfverheten exekverar,
utan att den största hopen jämväl har, såväl likmätigt den första
trons artikel om skapelsen observerat naturens lag både i
anseende till Gud och sin nästa som ock dymedelst varit bekväm
att fatta evangelii hemligheter likmätigt den andra och tredje
trones artiklar» — i fäll vidare med de i prästeståndets memorial
omtalade anstöterna och farliga bilärorna åsyftas »de af sal.
prosten Grubb i Umeå samt af åtskilliga andra, så här i staden
som annorstädes, hållna predikningar och partikulära samtal, så
munt- som skriftligen, hvaröfver blindt alarm fäst med stort
skri så på predikstolar som för domstolar äro gjorda» — och i
fall slutligen prästeståndet anropar k. mt:s makt och
medstän-dernas understöd till bibehållande af enhet i religionen, vidare
än hvad som rör första artikeln — i sådant fäll »afsäger jag
härmed och i kraft af detta mig och mina anhöriga alldeles all
eder auktoritet och mästerskap såsom blinde vägvisare uti and-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free