- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
257

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

257

liga mål, erkännande eder alldeles oskicklige att förrätta
andans ämbete», till dess, tillägger lian hånfullt, hög- och
ärevördiga prästerskapet »i Guds kraft som vår Herre Jesus Kristus
och Stefanus, af hvilkas kraft I eder berömmen och eder med
dem kompareren, jämväl mig öfvertygar och samma kraft —
men ej brachium seculare, då I Eder själfva förråden — låter
röna, — ‘— medan ock till djäfiars utdrifvande tarfvas ett
mindre andans mått, än hvad I af Ivristo och Stefano eder
äbe-ropen; och kunnen I således jämväl uppenbarligen till eder
Guds äras försvar i kraft ådagalägga, om lögn eller väsentlig
sanning är på eder sida» 1).

Tydligen måste författaren till ett sådant aktstycke genom
det hätska utfall, han däri tillåtit sig mot ett helt stånd, och
för öfrigt genom den kristendomsfientliga anda, i hvilken
memorialet var hållet, mer skada än gagna sin sak. hvilket bäst
visade sig genom ett i den utkommande förordningen tydligen
på grund af v. Strokirchs uppträdande infördt stadgande. Också
väckte han på alla håll en häftig förbittring. Mest uppretadt
tyckes bondeståndet liafva varit. Prästeståndet, som genast
författade en vederläggning, hemställde däri till medständerna
att för denna gång förskona v. Strokirch från det straff,
hvar-till han genom sin otidiga och gudlösa skrift gjort sig skyldig,
i förhoppning att han framdeles skulle bättra sig.
Bondeståndet hade, så snart Strokirchs memorial blifvit föredraget, genom
en deputation hos prästeståndet låtit förklara, att det icke velat
yttra sig däröfver, förrän det inhämtat prästerskapets tankar,
huruvida det borde bevärdigas med något svar eller ej. Med
anledning af prästeståndets vederläggning afsände allmogen en
ny deputation till det andliga ståndet med förmälande, att man
väl ville förena sig med detta, men hade dock önskat, att
memorialets författare fått en allvarlig näpst »androm till sky och
varning». Prästeståndet hade då ej heller något emot, att det,
att författaren utlåtit sig i förklenliga och smädliga termer
mot Gud och hans heliga ord, beifrades, ehuru det velat visa
den fördragsamhet att, »hvad ty personellt angår», fälla förbön
för honom. Emellertid undgick v. Strokirch hvarje
bestraffning, tydligen skyddad af sitt stånd, hvilket undvek att uttala

l) S:s mein, finnes und. n:o 14 bl. pr. st:s bref, mein. o. konc. vid 1734
års riksd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free