- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
259

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af villfarande meningar, dock ej sökte intala eller påtruga
andra sina irrläror, utan »föra ett stilla ock roligt lefverne i
församlingen». Referenten grefve Gyllenborg ansåg, att endast
den borde kunna ställas till ansvar, som sökte skriftligen eller
i samtal utsprida sina villfarelser. Däremot, »där kan sig stilla
kåller ock ingen med sina irriga meningars utspridande
förargar ock förförer», borde kan vara fri från åtal. En annan
ledamot af deputationen, öfverstelöjtnant Wennerstedt, gick däremot
så långt, att han påstod, att »den som lefver i gemenskap eller
samfund, hvarest den sanna ev. lutk. läran offentligen
förkunnas ock efter Guds kel. ords föreskrift oförfalskadt läres ock
inpräglas», ingalunda kade rätt »att hysa andra tankar om Guds
himmelska sannings rätta förstånd än dem, som alla andra trogna
själar i samma gemenskap både hemligen ock offentligen
bekänna sig till». Ty genom att försumma gudstjänsten ock
åsidosätta sakramentens bruk kunde en sådan blifva »den enfaldiga
och rätt kristnitälskande hopen» till förargelse ock förförelse
ock borde därför, om kan ej efter upprepade förmaningar
bättrade sig, behandlas i öfverensstämmelse med
religionsstad-garna. För samma mening uttalade sig också ärkebiskopen,
ock skulle deputationens förslag uppsättas i enlighet härmed.
Den ende af deputationens medlemmar, som yttrade sig mot
publicerande af en ny förordning var hofrättsrådet Olivecrona,
som i ett till deputationen inlämnadt memorial framhöll, att det
redan funnes »så många härliga ock hälsosamma» förordningar,
resolutioner ock stadgar i detta mål, hvilka tycktes vara
fullkomligt tillräckliga. Han höll clärföre betänkligt ock onödigt
att tillstyrka en ny förordning, »emedan det ändamål, som till
irriga meningars alldeles utrotande nu syftas uppå, torde
kanske därigenom mer skadas än befordras» x).

Det af justitiedeputationen uppsatta förslaget till 113»
förordning gillades af samtliga stånden. Att vännerna af en större
religiös frihet ej kade att påräkna något stöd från adelns sida,
visade sig också vid diskussionen om hvad allmogon andragit
angående religionen i § 1 af sina allmänna besvär. Därvid
yttrades nämligen, att som denna sak låg alla riksens ständer om
hjärtat och vore af högsta vikt för dem alla, så borde frågan l)

l) .Tust. dep:s prot. d. 17, 20 Sept., 1 Okt; bland just. dep:s vuta: 11:0
P>7 (Wennerstedts) och 71 (Olivecronas rnem.i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free