- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
260

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upptagas i samtliga ståndens riksdagsbesvär, eller ock borde en
gemensam underdånig framställning, i denna sak göras till k.
m:t. Det senare förfaringssättet bifölls 1). Hos borgarståndet mötte
justitiedeputationens förslag lika litet något egentligt motstånd.
Här önskades endast ett tillägg, att de tid efter annan utkomna
religionsstadgarna skulle öfverses, ett tillägg, som på af
prästeståndet gjord förfrågan så förklarades, att meningen därmed
varit, att ifrågavarande stadgar »efter deras rätta innehåll och
ändamål eftertryckligen böra handhafvas, efterkommas och på
allt sätt vidmakthållas» samt sålunda ingenting förändras, som
kunde tjäna till den evang. lärans bibehållande 2).

Utan all gensägelse gick emellertid förslaget ej igenom.
Vi hafva redan omnämnt det memorial, som inlämnades af
Strokirch, och de förhandlingar det föranledde. Ett värdigare
aktstycke var det vidlyftiga betänkande, som till borgarståndet
ingafs af den förut nämnde borgm. i Umeå Gabriel
Thauwo-nius, och som, om också ej alldeles utan bitterhet mot
prästeståndet, dock i en mer sansad ton bemöter detta stånds
an-dragande. Författaren lägger i dagen sina pietistiska
sympatier. Han fruktar, att genom sådana medel, som här föreslås,
religionen kommer att blifva en blott munnens bekännelse, »då
hvarken förståndet därom är öfvertygadt eller man densamma
intet själf praktiserar», något som ej bör få namn af religion.
Därjämte håller han före, att den yttre »bekännelsen af
ortodoxien, då dess kraft försakas, är den fåraklädnad,
hvar-under ulfvaklor och -hjärtan samt mecl allehanda skam och
laster lika som under en skön täckmantel och kappa sig
förborga, så är ock enighet därutinnan hos oss, som kristna vilja
heta, ej annat än en pest både för religionen och staten».
Endast för så vidt man låter religionen betyda, hvad den bör vara,
nämligen ett lif i förening med Gud, yttrande sig i tro, hopp
och kärlek, kan det vara sant, att den utgör den fastaste
grundval för ett lyckligt regemente. Endast så till vida ger han
prästeståndet rätt däri, att tillståndet i församlingen varit
fridsammare under förflutna tider, »att större delen af folket låtit
blindvis hela sin religion och gudstjänst komma an på de
koncepter, de i barndomen fattat och prästerskapet efter sitt
begrepp dem kunnat intrycka», utan att de själfva pröfvat sin tro

!) R. o. a:s prot. 9 Nov. 1734. 3) Borg. st:s prot. d. 19 Okt., 8, 28 Noy.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:17:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free