- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
261

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

261

och tillämpat den i sitt lif. Detta vore dock en falsk frid. En
gäng torde det ock visa sig, att »många af dem, som här
blifvit förkättrade och för falska skenhelgon försmädligen hållna,
varit Guds käraste vänner och ögonstenar». Vidare påpekar
han, huru enligt Kristi och hans apostlars lära villfarelser
rätteligen böra öfvervinnas, nämligen »med lärande, trugande,
förmanande och straffande med saktmodigom anda och af hjärtlig
kärlek och medlidande, med Guds ord, som är det endaste
därtill skickade tveeggade svärdet och sannerligen kan afskära och
tvärt afhugga allt, hvad icke duger, då det är i rätta händer».
Dessutom bör trägen och allvarlig bön och åkallan anlitas.
Däremot kritiserar han skarpt att för detta ändamål taga sin
tillflykt till värdsliga maktmedel såsom innebärande ett
förringande af Guds ords kraft. För en sann kristendoms
upprättande borde man först och främst gifva akt på de fordringar,
som borde ställas på rätta herdar, samt på den undervisning,
som meddelades ungdomen. Vidare vore det af vikt, att man
»uti mysterier hölle sig stricte vid skriftens och Guds andes
egna ord och llydde. de många introducerade skolastiska termer
och manér dem att exprimera». Han gör sig visserligen icke
förhoppning om att härigenom alla villfarelser skulle vara
förebyggda. Man borde dock iakttaga frälsarens ord att låta
ogräset växa tillsammans med hvetet, tills skördetiden kommer ’).
— Thauwonius rönte ej något bifall i sitt stånd, och utom detta
stånd kom hans memorial aldrig’-3).

Frukten ’ af de i riksdagen förda förhandlingarna blef en
k. förordning, som utkom den 20 Mars 1735. Häri ålägges
prästerskapet att sörja för sina åhörares undervisning icke blott
genom anderika och tydliga predikningar, katekes-, prediko- och
kommunionsförhör, utan ock genom flitigt anställda husbesök.
Därvid hade församlingslärarne att särskildt vårda sig om dem,

}) Th:ii mem. finnes bl. borg. st:s akter, II n:o 290. 2) Mem. låter osst
som sagdt. förstå, att förf. ej var oberörd af den pietistiska anderiktningen.
Kanske var det till en del detta, som gjorde, att hans ståndsbröder ej ville
lyssna till honom. Såsom framgår af ett i k. bibi. förefintligt protokoll, hade
1725 undersökning blifvit inledd med honom angående hållande af förbjudna
sammankomster. Han erkände därvid, att han efter aftonsången en tid bortåt
brukat sammankalla sitt husfolk, hvarvid äfvcn främmande kommit tillstädes.
Härvid hade han dock ej användt andra böcker, »utan allenast bibeln, som
jag äger på hebreiska, greskan och svenskan, samt Arndts sanna kristendom».
Han lofvade upphöra med sina sammankofnster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free