- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
262

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som voro böjda för någon afväg från sanningen. Vid förhören
borde alla infinna sig vid äfventyr af straff. De som flyttade
från en församling till en annan, »undantagandes dem, som för
sitt lefverne äro väl bekanta», skulle för sin nya själasörjare
uppvisa sin förre kyrkoherdes attest om sitt lefverne och sin
kristendomskunskap. Det viktigaste stadgandet gäller åtgärderna
mot dem, som voro smittade af villfarelse. Därvid göres
skillnad mellan den, som »eljest sig stilla och roligen» uppförer,
och den, som skriftligen eller muntligen söker utsprida sina
villomeningar. Den förre skulle undervisas och förmanas »med
saktmodighet, ömhet och försiktighet» först af sin själasörjare
och, om det ej hjälpte, af prosten. Blefve äfven dennes
bemödanden att »rädda honom från den honom förestående
själavå-dan» utan följd, skulle biskop och konsistorium söka öfvertyga
honom om hans villfarelse. Men om han allt detta oaktadt
motvilligt förkastade all undervisning och Guds ords och
sakra-menternas bruk, skulle han ställas inför världslig rätt, då med
honom komme att förfaras efter religionsstadgarna. — Med den,
som sökte utsprida sin villfarelse, skulle däremot processen göras
kort. Honom ägde kyrkoherden att anmäla för konsistorium,
livarefter rättsliga åtgärder genast skulle vidtagas. ’ Och borde
han, i fall han innehade någon statens tjänst, »för sådan sin
orolighets skull gä dess ämbete, lön och pension kvitt«, hvaremot,
om han ej beklädde något ämbete eller vore af ringare villkor,
han skulle dömas »till något honom anständigt och lindrigt
arbete, hvarunder prästerskapet med flitig undervisning bör söka
att bringa en sådan till rätta». Framhärdade han dock i sin
ondska, så skulle med honom förfaras efter religionsstadgarna.
Vidare gjordes ett tillägg, tydligen föranledt af v. Strokirchs
memorial, nämligen att ingen vid allmän riksdag »må understå
sig att proponera eller utsprida något, som kan på ett eller
annat sätt vara anstötligt emot den rena evangeliska läran,
hvilket intet kan annat än komma förargelse åstad och likasom
gifva de illasinnade mera och friare luft». Brott häremot skulle
straffas med 14 dagars fängelse på vatten och bröd eller vid
svårare förseelse med landsflykt, emedan, heter det, »en sådan
ej kan sägas i slikt fall lida för religionens skull, utan för det
han sökt oroa Guds församling och förstöra den allmänna
roligheten» 1).

t I jast. dep. föreslog en medlem af pr. st., prosten Klint, att Stro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free