- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
266

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nippjsuAxrsMEX.

266

nades såsom en stödjepelare för denna församling 1). Han
återvände aldrig till fäderneslandet. Slutet af’ sitt lifskall han hafva
tillbragt i Vestindien samt aflidit omkr. 1750. — Hvad de till
fängelsestraff dömde beträffar, blef Margareta Utterbom efter
några år, då hon visade sig fogligare och mottog prästerskapets
undervising, åter försatt i frihet. Oman däremot fick under en
22-årig fängelsetid i sjukdom och hjälplöshet — hans hälsa
hade redan i början af clenna tid blifvit bruten — lida för
sin öfvertygelse. Den behandling honom vederfors är »en af de
mörkaste fläckarna i denna tids historia», säger författaren till
den svenska dippelianismens historia * i 2).

De stränga, ofta omänskliga åtgärderna mot de villfarande
gjorde emellertid, att en opposition bildade sig mot den
utkomna förordningen. På grund af det ovisa nit, kyrkoherden i
församlingen ådagalagt gent emot en omvänd separatist,
betjänten hos öfverstelöjtnanten Sten Coyet på Ljungby, Bengt
Svanberg, i det han afvisat honom, då han anmält sig till
nattvardsgång, samt »brukat hårda utlåtelser med hotande af
kyrko-plikt och slik stränghet», föranleddes riksens ständer vid 1739
års riksdag att hos k. m:t erinra, huru nödigt det vore, »att
med slika personer, som ifrån sina villfarelser genom Guds nåd
på rätta vägen åter bragta äro, ganska varsamt och försiktigt
må umgås». I följd häraf utfärdades en k. cirkulärskrifvelse af
d. 24 Juli 1739 till konsistorierna med förständigande att tillse,
att återvunna affällingar blefve med all hänsynsfull het bemötta
af prästerskapet3).

Vid 1740—1741 års riksdag inlämnades flera memorialer,
som voro ett uttryck för den nämnda oppositionen mot 1735
års stadga. Så ingaf riksdagsfullmäktigen för Kristianstad J.
Hoffmeister ett lugnt och sansadt betänkande, genom hvilket han
gaf uttryck åt sin medkänsla med de förföljde. Han hemställde
till ständerna, huruvida icke nyss anförda stadga borde öfverses
och förbättras i den riktningen, att »en kristlig och förnuftig
tolerans eller i det minsta någorlunda samvets- och
religionsfrihet» förunnades »landets egna barn, som med oss ej
enahanda begrepp i religionsmål hafva, men för öfrigt sig stilla

9 Otto Norberg, Svenska kyrkans mission vid Delaware, s. 63. -’)
Henning, auf. arb. s. 160. 3) Se ständ:s skrifv. t. k. m:t d. 18 Apr. 1739 (skrifv.

i just. är.). Just. rev:s prot. d. 24 Juli s. å. K. eirk. skrifv. t. kons. s. d. -

Jämf. Henning, De relig. rörelserna, s. 126 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free