- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
268

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Äfven bland prästerskapet höjde sig röster, som voro
uttryck för ett försonligare sinne gent emot de i läran villfarande.
Här förtjänar nämnas biskop Andreas Rydelius i Lund, känd
såsom en afgjord motståndare mot Dippel och hans lära 1). I
ett »andligt memorial», ämnadt att framläggas på 1738 års
riksdag, hvilken han emellertid aldrig kom att bevista, emedan han
kort förut afled på resan upp till hufvudstaden, framställer han
sina tankar i detta ämne. Han vänder sig mot de
ämbetsbröder, som endast ifrade för den rena läran, för hvilken krafvet
på ett kristet lif ofta fick stå tillbaka. Sådana lärare finnas,
klagar lian. som i sitt eget lif ådagalägga, »huru liten lust de
hafva till att efterfölja Kristi fotspår, dem de liafva kunskap
om, och vilja likväl passera för stora och hedervärda män uti
Guds församling, det de i sanning ej äro. Men de förfäkta
sin ära och myndighet i det yttersta under ortodoxiens gloriösa
titel och vilja icke höra nämndt, att de skulle till någon del
förringas genom lefvernets affall ifrån läran». »Det skall vara
en stor sak», yttrar han vidare, »om de fattiga själarna kunna
någorlunda sin katechismum, fäst det är ock helt sällsamt. Men
huru de skola bruka den lilla kunskapen de fått till sin eviga
salighet, därom är merendels allt tyst, hvilket nogsamt däraf
skönjes, att de lefva större delen uti hedniska synder både
präst och åhörare och inena dock bägge, att de lefva
kriste-ligen och så en gång med Guds hjälp få följas åt till det eviga
lifvet». lian klagar öfver att man alltid anslår en evangelisk
ton och pockar emot lagen, som ingen har att frukta för, som
är döpt och brukar nådemedlen. Och så far man ut mot »de
skenheliga pietister och svärmeandar och beskrifver dem
således, att ingen människa däraf annat fatta kan, än man menar
dem, som för andra, d. ä. framför den stora världshopen, vilja
beflita sig om ett heligt lefverne». Om någon befinnes i sitt

28 Apr. s. å. (Sv. cecles. har dl. XI n:o 30 o. 60)"; adelns prot. d. 29, 30 Juli
1711. pr. st:s d:o d. 30 s. m.; ständernas skrifv. t. k. m:t d. 22 Aug. s. ä.
(skrifv. i just. är.). J) Förut prof. i filos, vid Lunds uuivors., blof R. 1730
teol. prof. samt 1731 biskop öfver Lunds stift. På’(grund af sitt arbete
»Nödiga förnuftsöfningar för all slags studerande ungdom«, har It. blifvit kallad
»vårt lands störste pedagog» på denna tid. 1728 utgaf han en vederläggning
af Dippels filosofiska åskådning samt sedermera i 2:ne delar, 1732- 1736, sina
Anmärkningar till Ghristiani Democriti s. k. Demonstratio evangelica. E.
Wrangel, anf. arb. s. 21 f., 140.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:17:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free