Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herrnhutismen.
Den hermkutiska brödraförsamlingen hade, innan den kär
lät tala om sig, redan en tid väckt oro inom det ortodoxa
lägret i Tyskland, ock därifrån kade den inom kort tid blifvit
spridd i vida kretsar. Själf var grefve Zinzendorf, församlingens
stiftare, outtröttlig att under resor i främmande land söka vinna
trosfränder både inom den kristna ooh hedniska världen. För
samma ändamål utsände kan ock sina missionärer åt alla kåll.
Från ortodoxiens sida rönte Zinzendorf samma motstånd som
andra, hvilka stämplades såsom religiösa nylietsmakare. Han
ådrog sig nämligen genom sitt sträfvande att i sin
brödraför-samling samla alla på Kristus troende misstanke för
indifferen-tism i läran. Därtill bidrog också, att kan sökt närma sig
katolicismen och under en vistelse i Paris stått på god fot med
jansenismen. Han hade till ock med föranstaltat
psalmboks-upplagor och öfversättningar af andliga böcker (t. ex. Arndts
Sanna kristendom) afsedda för katolikerna. Men äfven hans
framställning af flera läror t. ex. treenighetsläran, hans
egendomliga betonande af betydelsen af Kristi lidande ock död,
kunde ej undgå att göra hans rättrogenhet misstänkt.
Det var dock icke’blott ortodoxiens män, som sökte
motarbeta honom. Hans forna vänner, pietisterna i Halle,
upptäckte snart, att de icke kunde räkna honom som en af de
sina, enär han öppet förklarade, att han aldrig på sig
förnummit den botkamp, på hvilken de lade så stor vikt och som för
dem gällde som ett nödvändigt villkor fö]’ en sann omvändelse.
Han gjorde, menade den lagiska pietismen, genom sin
evange-lism kristendomen allt för lätt for människorna. De kunde ej
heller finna sig i, att han icke drog sig undan i dyster och
grubblande världsförsakelse, utan rastlöst och utan att hänga
lmf-vudet hängaf sig åt ett praktiskt verksamt lif. Han å sin sida
förehöll pietisterna deras onaturliga tvång i det religiösa lifvet,
i böner och bibelläsning, deras stränga afhållsamhet från s. k.
likgiltiga ting och deras till hyckleri ofta ledande formväsende.
Allt detta gjorde, att de båda riktningarna, den pietistiska och
den kerrnhutiska, afgjordt skilde sig åt1). *)
*) «Tämf. Hagenbach. Den kristna kyrkans historia Yl, s. 884 f..
Varn-hagen v. Ense, Biographische Denkmale, V, s. 85—88.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
