- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
279

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ran, så kunde honom ej lämnas tillstånd att uppehålla sig i
riket, utan förelädes det honom att ofördröjligen lämna landet.
Därjämte förbjöds Gradin att återkomma, »så länge han denna
sin villfarande lära är tillgifven». Beslutet härom fattades i
rådet d. 12 Jan. 1750. Ett par veckor därefter blef han under
bevakning förd ur riket r). Den öfver Gradin fällda domen var
sträng, i synnerhet som han under förhöret i konsistorium ej
visat något sådant trots och andligt högmod, som eljest var sä
vanligt, då någon, som var misstänkt för främmande lära,
kallades inför denna myndighet. Gradin gör intrycket af att liafva
varit en ödmjuk, uppriktigt from och af verklig öfvertygelse
ledd man. Bådets dom kunde dock efter 1735 års stadga icke
blifva någon annan, än den blef, då det af undersökningen i
konsistorium ansågs ådagalagdt, att han liksom alla hans
meningsfränder affallit från den lutherska läran, till hvilken han
ej ville återgå.

Säkert trodde sig rådet så mycket mindre kunna bruka
någon skonsamhet, som prästerskapet utmålade församlingens
medlemmar såsom vidunder af list och kätteri. Linköpings
konsistorium skildrar i sin nämnda skrifvelse till k. m:t af d. 15 Mars
1749 herrnhutismens lära såsom gående ut på att »alldeles vilja
kullkasta hela vår kristliga religion och i dot stället införa en
grof och laglös hedendom under det kristna namnet». »Dessa
äro», förklarar konsistorium vidare, »de listigaste, orenaste och
oförskämdaste försök, som mörksens väldighet någon tid
upptänkt att stifta oro med i Guds heliga kyrka och församling».
Det »drager intet betänkande vid att hålla honom. Gradin,
skyldig till deltagande uti all den satans djuphet, som i denna
sektens egna skrifter ligger allom för ögonen». Och med
antydan om, huru medel från alla håll insamlas till församlingens
understöd, hoppas konsistorium, att vårt fädernesland måtte
undgå att med sin egendoms förlust underhålla Zinzendorfs
ärelystna och illistiga planer. Vi hafva redan förut anfört ett
yttrande af ärkebiskop H. Benzelius, livilket visar hans i sak
föga mindre ofördelaktiga omdöme om herrnhutismen. I en
senare skrifvelse till k. m:t yttrar han, att »denna sekt kan med
godt fog räknas för en af de skadligaste, hvaraf den kristna
församlingen någonsin blifvit oroad» 2).

’) Kons. skrifv. bl. rel:s mål, herrnliut., just. rev:s prot. d. 12, 26 Jan.
1750. Jämf. Neanders ofvan nämnda afhandl. -) Ärkebisk. B:ii skrifv. t. k.
m:t d. 19 Apr. 1751, rel:s mål, herrnliut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free