- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
283

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

adjunkten i Skeppsholmen, Olof Gren, hvilken på grund däraf
kort därpå var uppkallad i konsistorium. Af det med honom
anställda förhöret framgår, att han under någon aniaktelse hade
funnit tröst i Zinzendorfs lära om Kristus och försoningen.
Han hade läst grefvens skrifter och i dem funnit mycket
godt, men äfven sådant, som han ej kunde godkänna. Bland
villfarelserna räknade han särskildt dennes lära om
treenigheten, lag och evangelium samt lians uppfattning af
äktenskapet. För öfrigt tillstod han öppet inför konsistorium, att han
stått i gemenskap med herrnhutismens svenske målsmän samt
att han under resor i främmande land sammanträffat med den
herrnhutiske biskopen Polykarpus Müller 1). Det intryck man får
af Gren, då han stod inför konsistorium, är allt igenom godt.
Intet svek tyckes dölja sig bakom hans ord. Han skiljer sig
härigenom fördelaktigt ifrån Rutström, som ej kan annat än
göra ett pinsamt och frånstötande intryck, då man i protokollen
läser om hans slingriga och advokatoriska uppträdande inför
konsistoriumi) 2), om det också måste erkännas, att konsistorii
småaktiga förhör med honom icke kunde vara uppfordrande till
öppenhet. Utan tvifvel är det med tanke på Rutström, som
bisk. Troilius i sitt nämnda förmaningstal till prästerskapet
framhåller, att när man har att göra med en man, hvars uppriktighet man
ej har anledning att misstänka, så hvarken behöfver man eller
bör man allt för strängt nagelfara hans ord. »Men tvärt om»,
tillägger han, »unnar man icke gärna en farlig och i sina
orda-sätt försåtlig människa ett sådant förtroende, såsom hvartill
han genom eget förvållande gjort sig själf ovärdig. —
Allvarsamma ord, försäkringar om ärlighet och uppriktighet äro för
en oförsynt bedragare icke omöjliga. Råkar man för en sådan,
sen man af ett välgrundadt rykte lärt känna honom för det han
är, så bör dess skrymtaktiga skick och förställning så mycket
mer påminna oss om faran att kunna lätteligen blifva fångna
som ock påminna oss om nödig ^försiktighet däremot».
Omdömet är strängt, men vi måste medgifva, att Rutström
verkligen gifvit anledning till konsistorii misstro mot sig vid den
tiden.

Ryktet visste ock att berätta, -att den förut omnämnde
konrektorn vid trivialskolan och predikanten på änkhuset Thore

i) Kons. prot. d. 20 o. 27 Aug. 1751. 2) Se t. ex. kons. prot. d. 19

Okt. 1750 § 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free