- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
285

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mera höres han ej mera af i konsistorii protokoll. Antagligen har
han åter lämnat landet, då han funnit sin mission här förfelad *).
Vidare talas om ett par skräddargesäller, svenskar till börden,
Långberg och Spens, som blifvit brukade såsom
brödraförsam-lingens utskickade härstädes. Om den förre af dem heter det.
att han »icke haft nål uti sin hand, medan han här vistades,
utan att han blifvit underhållen af bröderna». Spens hade
»sonderat åtskilliga, om han kunde draga dem till sin mening».
Han blef också instämd inför kämnersrätten, men hade icke
»komparerat», hvarföre han igenom öfverståtliållareämbetets
handräckning skulle förmås att vid ett senare tillfälle inställa
sig. Huru saken aflopp, har jag af mig tillgängliga källor ej
funnit2).

Ryktet hade också att förtälja, att man hade att vänta
besök af ett par andra af herrnhutarnes emissarier, svenskarne
Lars Nyberg och Faul Bryzelius, den förre vigd till präst i svenska
kyrkan, den senare i herrnlmtarförsamlingen. Båda hade förut
såsom herrnhutarnes förtroendemän tillställt åtskilligt oväsen
vid de svenska församlingarna i Amerika. Genom bref från
prästmannen Lidenius, som blifvit utsänd till den svenska
församlingens tjänst i Amerika och f. n. befann sig i London,
hade konsistorium blifvit varskodt, att de båda svenskarne nu
befunno sig i nämnda stad och ärnade sig till Sverige för att
ersätta den ur landet bortskickade Gradin. Här vädrades åter
fara, och försiktighetsåtgärder vidtogos. Göteborgs konsistorium
antyddes att vara på sin vakt, ifall de skulle taga vägen öfver
denna stad. Oron blef så mycket större, som Lidenius berättade,
att »folket löper här i en faselig religionsyra». Konsistorium
lagade så, att konungen lät utgå order om de båda männens
fängslande, i händelse de skulle uppenbara sig någonstädes inom
riket. Möjligen hade detta kommit till deras kännedom. Nog
af, någon Nyberg — han tyckes hafva varit hufvudmannen
hördes ej af. Härtill kände han nog så mycket mindre lust,
sedan han erfarit riksdagens hållning i frågan. Det förspordes
nämligen, att han tills vidare stannade kvar i London, »tills
han med brödraskapet får närmare efterrättelse, hvad styrka

i) Kons. prot. d. 10. 17 Dec. 1751, 21 Jan. 1752, förhörsprot. mod H.
d. IS Doc. 1751 (kons. akt. 1752, n:o 7). 2) Kons. prot. d. 9, 23, 30 .Tnli, 20
Aug. 1751.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free