- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
286

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

zinzendorfska sekten kan förmoda sig i Sverige under varande
riksdag» *).

Frågan rörande herrnlmtismen kom verkligen före på
riksdagen 1751—1752. Anledning därtill gåfvo de berättelser om
rörelsens spridning, som inlöpte från skilda håll.
Stiftsstyrelserna i Göteborg och Linköping omtalade, hvad de förut
an-clraeit hos k. m:t. Skara konsistorium meddelade, att trenne
prästmän i stiftet varit misstänkta för herrnhutiska meningar;
de hade dock låtit rätta sig af konsistorii föreställningar. Ett
par af dem hade blifvit suspenderade på ett halft års tid, och
hade man sedan ej förmärkt något anstötligt hos dem.
Slutligen anmäldes af Stockholms konsistorium, att i hufvudstaden
de funnos, som hade tycke och smak för det zinzendorfska
lärosättet2).

Följden af dessa klagomål var, att äfven riksdagen betogs
af farhågor. För att lägga i dagen, att man ej ville hafva
något med kätteriet att skaffa, beslöts därför endräktigt af alla
stånden på förslag af justitiedeputationen att betyga k. m:t
sin tacksamhet för hans kraftiga ingripande till hämmande af
de skadliga villfarelserna genom skrifvelsen af den 2 Maj.
Ständerna förklara sig med bedröfvelse hafva förnummit, att
den evang. luth. läran blifvit anfäktad särskildt genom de
herrn-hutiska missionärerna, som sökt i landet införa sina
villomeningar. Men å andra sidan hafva de »med besynnerlig fägnad»
erfarit, att sådana tilltag blifvit lagligen beifrade. Slutligen
anhålla ständerna, att k. m:t allt framgent ville låta sig vara

*) St. kons. prot. d. 15, 22. 29 .Tan. 1751; d:o skrifv. t Götob. kons. d.
29 Jan. 1751 samt prästm. Eneboms mem. t. kons. (kons. akt. 1751); Ups.
kons. ber. till riksdag. 1751, 52 (pr. st:s bref o. konc. n:o 15). Jämf. O.
Nor-bei’g, Svenska kyrkans mission vid Delaware ss. 55 — 03. — Prof. Halenius
hade ook att meddela pr. st., att »de zinzendorflska, som nu i Amerika bygga
sina kyrkor, med mycken uppmärksamhet vänta, livad mått ooli steg k. m:t
och riksens ständer i anseende till dem taga». Pr. st. prot. d. 2 Nov. 1751.
— Såväl Nyberg som Bryzelius återgingo sedermera till den svenska kyrkan.
Nyberg återfick prästämbetet, sedan han i Stockholms kons. afsagt sig all

förbindelse med hcrrnliutarne. Blef kyrkoherde i Elo, då han lofvado kons.

att »ej gifva anledning till missnöje öfver sig utan i lära och lefverno söka
sig så förhålla, att hans uppförande kan förtjäna den ynnest och bevågenhet,
hvarom han sig tillförser». f 1792, se Warholm anf. arb. I, s. 253. 2) Se

nämnda kons:ers berätt. till pr. st., n:r 12, 14 o. 10 bl. pr. st:s bref och konc.

vid riksd. 1751, 52.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free