- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
293

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

prosten A. Kollinius ett par månader efter nämnda prästmöte
till sitt konsistorium ingaf ett memorial, hvari lian först erinrar
om, livad »ett icke alldeles löst rykte» visste att berätta,
nämligen att »assessor Svedenborgs principer i teologien skola
gynnas och följas af nog betydande män i denna ort». »I den
händelsen», tillägger han med tydlig anspelning på den
gemenskap, de nämnde gymnasiilärame hade med de svedenborgska
åsikterna, »att dessa skrifter strida emot, ja, såsom oskälig
begabba den evangeliska läran, sådan som den af Guds ord
förklaras i våra symboliska böcker, lärer det vara ett verkligt
orime, åtminstone lios den, som är stadd i läroämbetet, att söka
bibringa andra Svedenborgs principer». Han anhåller därför, att
konsistorium, såsom därtill mest kompetent, ville underrätta
prästerskapet, »om något verkligt ondt ligger i Svedenborgs
skrifter».

Nu var det slut med friden inom konsistorium, i det att
dess medlemmar ej kunde enas om det utlåtande, som var
be-gärdt och som man ej kunde helt och hållet undandraga sig
att afgifva. Två vidt skilda meningar gjorde sig gällande.
Beyer, som fick sig det kinkiga uppdraget anförtrodt att
uppsätta förslag till yttrande, androg däri åtskilligt till Svedenborgs
beröm och önskade, att konsistorium skulle afvisa den gjorda
förfrågan med den förklaringen, att det hvarken haft tid eller
anledning att befatta sig med de svedenborgska skrifternas
granskande. Af helt annan åsikt var domprosten O. Ekebom,
ehuru han genom sitt hittills iakttagna stillatigande gjort sig
tillräckligt misstänkt. Då en räfst syntes förestå, blef hans
ställning genast fullt klar. Han uttalade med all önsklig tydlighet
sin förkastelsedom öfver Svedenborg och hans läror, i det han
stämplade dennes satser om treenigheten, försoningen o. s. v.
»såsom förföriska, kätterska, förgripliga och i högsta måtto
förkastliga». För öfrigt stode hela hans system i strid mot den hel.
skrift. Med honom instämde ett par af hans kolleger i
konsistorium. De öfriga intogo en medlande ställning med undantag af
biskopen, som sökte undskylla sig därmed, att han ej ägde
tillräcklig kännedom om Svedenborgs läror för att kunna afgifva
något utlåtande. Då konsistorium sålunda ej kunde enas,
föredrog det att krypa bakom ryggen på prästeståndet, i det
frågan hänsköts till den riksdag, som snart skulle sammanträda,
liv arom stiftets prästerskap genom cirkulär skulle underrättas,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free