- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
300

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att konsistorium erinrades att »i tid med flit och försiktighet
möta de irriga meningarna». Redan rörande varningen kunde
någon enighet ej uppnås bland konsistoriales, hvarutaf följden
biet’, att ett cirkulär afsändes, undertecknadt af endast fyra
ledamöter, under det att de öfriga — likaledes fyra —
undandrogo sig att sätta sitt namn därunder. Lika litet kunde de
enas. då det blef fråga om att enligt k. m:ts förständigande
afgifva yttrande rörande svedenborgianismen. Domprosten
Ekebom vidhöll den afgjorda förkastelsedom, han redan förut
uttalat. Och som predikoförsöken och dictata ägde andlig
fränd-skap med Svedenborgs skrifter, voro de också alldeles förkastliga.

Till hans mening slöt sig pluraliteten i konsistoriet, som
i sitt utlåtande till k. m:t förkastade »hela svedenborgska
lärosystemet in theologicis såsom stridande mot Guds uppenbarade
ord och våra heligt besvurna symboliska böcker». Samma
förkastelsedom träffade ock de nämnda litterära alstren. Det
länder till Beyers och Roséns heder, att de nu, när de sågo.
att saken kunde blifva allvarsam nog, ej fegt afföllo, utan
öppet och ärligt tillstodo sig vara Svedenborgs anhängare.
Beyer förklarade frimodigt, att han ej funnit annat, än att de
svedenborgska skrifterna äro »tätt öfverensstämmande med
Herrens muns ord och glimma af ett gudomligt ljus». Han
tillstår, att han är utgifvare af predikoförsöken och att, »hvad godt
och sant häruti influtit, förskrifver sig mest från läsning i
assessor Svedenborgs böcker», som äfven legat till grund för hans
teologiska föreläsningar för gymnasiiungdomen. Han förklarade
sig dock villig att hädanefter hörsamt åtlyda k. m:ts
förordnande om, hvad han offentligen finge lära. Ett liknande
med-gifvande att i sin offentliga läroverksamhet ej söka sprida sina
personliga meningar gjorde äfven Rosén. Han förklarar sig
villig att »alltid anse som förgripligt att förfäkta Svedenborg, om
och när han blifvit af k. m:t irrig förklarad». Sin personliga
öfvertygelse ville han dock lika litet som Beyer låta sig
betagas 1).

Oaktadt denna öppna förklaring gjorde regeringen allt för
att få de djärfve förfäktarne af svedenborganismen att i godo

b »Bekännelse med sanningens förkortning och på dess bekostnad»,
säger han i en skrifvelse till ett af riksråden, »undanbedes mer än alla
lidelser». — Beyers förklaring inlämnades till kons. d. 14 Febr.; Roséns d. 7
s. m. 1770.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free