Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båcla lektorernas förklaringar öfverlämnades, sade sig ej kunna
lita på uppriktigheten af desses försäkringar. Beyer hade
nämligen betygat, att han i sina ämbetsförrättningar och allt, hvad
därtill hörde, ville med rättsinnigaste lydnad rätta sig efter den
erhållna varningen. Hans medanklagade hade lofvat att
»alldeles af stå med svedenborgianismen», hvilken han aldrig sökt
»utsprida eller verkligen främjat och pådrifvit».
Med en sådan allmän förklaring att ej vilja utsprida den
lära, hvars representanter de varit, var ej heller regeringen
tillfreds. De borde helt och hållet afsäga sig densamma —betecknande
för denna tid af religiös indifferentism. ’Religiösa åsikter skulle
ej vara fastare, än att de efter k. resolutioner och på
myndigheters maktspråk skulle kunna kastas öfver bord eller förändras.
Alltnog, en ny k. skrifvelse till konsistorium innehöll löfte
om försköning från straff för de anklagade, om de uppriktigt
af-sade sig all tillgifvenhet för och befattning med de
sveden-borgska villfarelserna, hvarförutom de genom utgifna skrifter
skulle offentligt gifva bevis för sitt ändrade sinne. K. m:t
gjorde tydligen allt för att få hela saken i tysthet begrafd.
Detta var dock fåfängt, ty då konsistorium granskade de
inlämnade skrifterna, befunnos de innehålla svedenborgska
talesätt och satser, hvarföre det förklarade sig i sin berättelse till
k. m:t ej hafva funnit någon ändring i Beyers och Roséns
åsikter.
Regeringens långmodighet hade sålunda varit förgäfves,
hvarföre Gföta hofrätt i bref af den 14 Maj 1771 anbefalldes att
handlägga målet efter religionsstadgarna. Advokatfiskalen var
snart redo med sina påminnelser. I själfva verket hade han ej
heller mycket att göra. K. m:t hade redan förklarat den
svedenborgska läran för kättersk och alldeles ogillat, förkastat och
förbjudit den såsom stridande mot religionsstadgarna,
regeringsformen och konungaförsäkran. Och beyisen för att de
anklagade hyste »tillgifvenhet för och befattning med de
svedenborgska villosatserna», voro icke heller svåra att finna. Sålunda
gällde det endast att tillämpa religionsstadgarnas föreskrifter.
Dock erhöllo Beyer och Rosén en kort förklaringstid, hvarefter
de inkomm o med sina yttranden. Inför den fara, som nu
ögon-skenligen hotade dem, visade de sig vacklande i sin
trosfrimodig-het, i det Beyer sökte göra gällande, att han i alla sina skrifter
b Af d. 7 Dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
