- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
304

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ledning cläraf, »huruvida icke de teologiska fakulteterna vid
akademierna borde sig åtaga det svedenborgska villosystemets
granskande och vederläggning». Angående detta erbjudande
heter det i deputationens protokoll, att »deputerade funno sådant
tjänligt, allenast något med styrka i denna delen kunde
utkomma, men i annan händelse och därest religionens försvar
missförnöjsamt blefve läsen, vore intet försvar tills vidare
bättre. Men i synnerhet funno deputerade detta vara lämpligt
till svedenborgianismen, hvilken i deputationens tanke komme
att försvinna, i den mån som ingen skriftligen rörde sig
däremot». T sin svarsskrifvelse till konsistorium hänvisar ståndet
därföre till de redan från dess sida vidtagna åtgärderna, hvilka
synts tillräckliga att »med eftertryck och försiktighet kväfva
detta ogräs», i synnerhet som »dårskapen ej otydligt tycks falla
en hvar i ögonen». Man kunde hafva väntat, att Upsala
konsistorium nu skulle hafva visat sig lika angeläget om den rena
lärans försvar och därföre villigt att utföra det
granskningsar-bete af för svedenborgianism utropade skrifter, som lagts i dess
händer, ett arbete, som helt naturligt äfven kunnat gifva
konsistorium tillfälle att vända sig mot läromästaren själf.
Emellertid ansågs väl den en gång af regeringen uttalade
kategoriska domen öfver den svedenborgska lärans kätterska natur
tillfyllestgörande. Nu behöfdes alltså ingen vederläggning
där-af. Dessutom kunde man icke känna någon lust att utan
nödtvång blottställa egna ämbetsbröder och särskildt en
stifts-chef, hvilken man säkerligen kände sig förbunden för det
nit för den rena läran, han nyligen ådagalagt vid riksdagen,
och af hvilken tacksamhet han sedan genom de obehag, han
ådragit sina anklagade konsistoriekamrater, gjort sig så väl
förtjänt.

Möjligt är väl också, att anledningen till konsistorii
under-\ låtenhet att ställa sig den erhållna befallningen till efterrättelse
varit, att Gustaf III visat sig mindre benägen att fullfölja den
väg, som rådet kort efter hans tillträde till regeringen ocli under
hans frånvaro inslagit genom de tvenne skrifvelsema af d. 14
Maj 1771 till Göta hofrätt och till Upsala konsistorium.
Anledning att antaga detta gifver oss ett bref till justitiekanslern
från biskop Forshenius i Skara, i hvilket denne omnämner
sve-denborgianismens spridning i stiftet samt förfrågar sig, huru det
förhåller sig med ett af honom hördt rykte, att konungen »i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free