- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
306

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjort sig skyldig till proselytmakeri. Konsistorii ledamöter
gjorde allt för att genom föreställningar, förmaningar ock
varningar bringa honom på andra tankar, hvilket också hade till
följd, att han återkallade sina irriga meningar, hvarefter han fick
återinträda i ämbetet, från hvars utöfning han varit afstängd.
Denna förändring i hans religiösa åskådning varade dock blott
en kort tid. Härtill kom, att hans enskilda lif lämnade
åtskilligt öfrigt att önska. Följden blef, att han af Göta hofrätt
dömdes förlustig sitt prästämbete.

Afven bland andra unga prästmän i stiftet vunno
Sveden-borgs läror insteg. Detta föranledde konsistorium att 1775
genom cirkulärbref förehålla prästerskapet »att enligt sin dyra
prästed hålla sig till Guds ord, som visst är och lära kan, samt
till symboliska böckerna». Vid ett samma år i Skara
försam-ladt prästmöte erinrades från prästerskapets sida om
nödvändigheten att ingripa mot det svedenborgska kätteriet. Från
denna tid framträdde ock stiftets biskop Forshenius såsom en
afgjord motståndare mot den svedenborgska läran. Vi hafva
redan nämnt, att han i denna egenskap satte sig i förbindelse
såväl med justitiekanslern som med samfundet pro fiele et
chri-stianismo. — Den förnämsta eröfring Svedenborgs åsikter här
gjorde, var, då domprosten Anders Knös i utgifna skrifter gjorde
sig till en tolk för dem. Då några rättsliga åtgärder mot honom
aldrig vidtogos och då de teologiska strider, i hvilka han
invecklade sig, till största delen falla utom den tid, hvarmed vi
sysselsätta oss, hafva vi så mycket mindre anledning att inlåta
oss därpå. Vi nämna endast, att det hufvudsakligen var i
uppfattningen af treenigheten, arfsynden och försoningen, som han
i sina skrifter gjorde gällande en svedenborgsk uppfattning r).

Sedan Svedenborg förnummit, att han ej kunde räkna på
stöd för sig och sin lära i konungens rådslag, hade han från
utlandet, dit han på sommaren 1.770 begifvit sig, underrättat
sina hemmavarande vänner, att han ämnade framlägga sin sak

’) Om svedenborgianismen i Skara se förut auf. arb. af domprosten
Sundelin. — Enl. en i detta arbete anförd ocli vederlagd uppgift skulle Knös
redan såsom medlem af ockl. deput. vid 1769 års riksd. hafva vid
granskningen af Svedenborgs skrifter blifvit öfvertygad om att dennes läror voro
af gudomligt ursprung. Då vi bland ståndets ensk. handl. funnit nämnda
dep:s prot., äro vi i tillfälle meddela, att intet i dessa gifva stöd för den
nämnda uppgiften. Knös nämnes ej ens i sammanhang med den
svedenborgska frågan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free