Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Året 1783
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Gud! menskan . . . hvilket stoft! . . . med tigern i
sitt spår,
På afgrund s sköra hvalf hon under åskan går.
Det moln, hvars ljumma regn millioner skatter
skänker
Det samma moln, o Gud! millioner slägter dränker.
När i en blodig sky de döfve viggar slå,
Då krossas uslas tjäll: tyranners fästen stå.
Och jag ej klaga bör vid mina likars smärta?
Åt klyftan det befall; du gaf ej klyftan hjerta.
Af hvilka fasor, Gud! jag mig omringad ser.
Håll . . . ack! . . . Calabrien! ... i gruset störtadt
ner!. . .
På marmorns bräckta hvalf förbrända ben jag finner.
Der under mödrars skri det späda barnet brinner;
Och på en remnad jord en gruflig afgrundsnod
Sin ådra späder upp med faderlösas blod.
Kom, gudalärans tolk! du sällhet oss predikar;
Korn, ömma om du kan, korn, skåda dina likar!
I flammors vida famn millioner menskor se.
»En Gud oändlig fröjd for korta qval skall ge.»
O hopp, o mensklighet! ... se der af stormar
drifven,
Från jorden skjuten ut, af himlen öfvergifven,
På klippans kala brant en naken usling står;
Vid hoppets irrsken nu ett skepp han skåda får.
Månn’ det en planka är, som till hans frälsning
flyter?
Ack nej, det är en våg, som sig mot klippan bryter.
»Ack! . . . hvart? . . . mitt enda barn! min make!
utom dig?
»I dessa öknar! ... ve! ... hvad fasor hota mig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
