Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Yttersta domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00
Och med en blodig våg det bistra hafvet sko] j er
De troner, hvilkas drott sig mellan bergen döljer.
Hör! . . . evighetens ur sitt omlopp åter når,
I tolf millioner dygn det endast en gång slår.
Det slår - och från sin tron Messias sig upphöjer,
Och alla englar falla ner.
Bland tusen verldars klot hans blick vid jorden dröjer,
Der öfver Nifates * till Golgata han ser.
Med natten hastigt nu sitt hufvud han be täcker,
Sin fot i seklers djup. sin arm i skyar sträcker,
Och svär, svär vid sig sjelf: han! Gud, som evig är!
Som ropar: jord försvinn! och, kaos varde himlar!
»Den jord, som blodbestänkt med Adams slägte vimlar,
»Skall dömas, skall förgås .... i detta nu -
Han svär!
Han! Gud, som evig är!
Som ropar: jord försvinn! och, kaos varde himlar!
Han svor: ett åskfyldt moln ner från hans blickar föll,
Och stilla jordens klot på bräckta axlar höll,
Och helvetet sig upp i tjocka dimmor höjde,
Och satan röt och vild sig öfver kaos böjde.
Så hisklig en komet bland hemska norrsken står,
Förkunnar troners fall, och krig, och hungers-år.
Nu ödets kedja bräcks, nu tidens grundval gungar,
Och dödens engel ner på domens åska Ijungar.
Nu ramlar hoppets tron. Förtviflan rusar fram,
Och ljusets vida rymd är natt, och blod, och dam.
* Ett berg, som gränsar intill Armenien och Aldschesira,
der man tror paradiset varit beläget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
