Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jerusalems förstöring. Oratorium - Andra afdelningen - Tredje inträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Han inga farors mängd, han blott de ögon frågar,
Som blicka englars mo’d uti hans tända bröst:
Kom, Simeon, kom . . . ack! vid makans ömma röst
Sig i en ödemark den rädda dufvan vågar.
Simeon.
Hvart fly?
Rachel.
I denna famn - din hela verld, min vän.
Fast öfver Libanon sin spira cedern sträcker,
Det myrten är, som Tiberns strand betäcker . . ,
Jag bojan dölja vill med den.
0 aftonstjerna! du det var,
Som öfver Salems hyddor blänkte,
Då han mig hand och hjerta skänkte,
Skrid nu ur molnen djerf och klar:
Jag dig till heligt vittne tar.
Med blommor kring mitt lösa hår,
Jag hjertats Gud ett offer tände,
Och med min blick en nöjens vår’
1 hvarje ynglings hjerta sände.
Den stolta flickan, djerf och fri,
Med denna suck sig från mig vände:
»Må jag som Rachel älskad bli!»
Då, då mitt väsens dyrd jag kände . . .
O aftonstjerna! du det var,
Som. Öfver Salems hyddor blänkte,
Då han mig hand och hjerta skänkte,
Skrid nu ur molnen djerf och klar:
Jag dig till evigt vittne tar.
Simeon.
Jag menska är... kom, fly! - hur rysligt här att dröja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
