Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik den fjortonde. Sorgespel i fem akter - Första akten - Sjette scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Men på en tron? Mitt barn! du all min fröjd och
smärta!
(tar Gustaf i sina armar.)
Är kronan väl en skänk utaf ett faders-hjerta ?
Gud! om åt detta barn min tron du ämnat har,
Tänk på den forna tid, då Wasa spiran bar.
Det är ju detta blod, hvari behag du funnit,
Som fäktat för ditt namn och för din ära runnit.
Du svurit har och sagt: »om den till kung jag gör
På mina vägar går och mina stadgar hör,
Vill jag hans ålderdom med %nåd och lycka kröna,
Och barn och barnabarn i tusen led belöna.»
Gud! till din tron i dag jag denna oskuld bär:
Fyll nu ditt löfte opp; det Wasas ättling är!
Och från din höjd, min far, en blick ditt blod ej
jäfva;
Låt Öfver detta barn din sälla anda sväfva! . . .
Hvad känslor röra mig! min son! se här. Jag går...
(kysser Gustaf, ger honom åt sin gemål, och omfamnar henne.)
Hvem vet, om nånsin mer jag dig omfamna får?
Men skulle jag i dag ett blodigt offer blifva,
Glöm ej att för min son, mitt öde Ömt beskrifva;
Och om han frågar dig, hvem mördat har hans far,
Säg... att du icke vet. . . men att han svensk ej var.
För honom till den graf, som får mitt stoft betäcka,
Låt honom der mitt svärd mot himlahvalfvet sträcka
Och svärja inför dig med Wasars sköld i hand,
Att aldrig taga hämd utaf sitt fosterland.
Farväl! du känner mig, för afsked mig förskona.
Catharina.
Nej håll! med mig, min kung, du delat har din krona.
Den rätt, att dö med dig, hör då din drottning till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
