Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Företal af N. von Rosenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Företal.
Herr Lidner hedrade mig i flera år med sitt förtroende
och gaf mig deraf ett lika rörande, som smickrande
prof, då han på sitt yttersta förklarade sin önskan, att
jag med ett företal skulle förse de skrifter han författat,
men ännu icke utgifvit. Dessa skrifter öfverlemnas nu
åt allmänheten. De äro de sista lemningar efter en skald,
hvars stämma, älskad af alla ömma sinnen, nu för alltid
tystnat. De äro att anse såsom denne skalds afsked från
en verld, der brist och motgång satt hans känslofulla
hjerta på de hårdaste prof. De äro tillika det enda arf
han lemnar en maka och en dotter, som lärt honom
känna att det gifves en sällhet, som icke beror af lyckan,
och som tröstar under de största vidrigheter.
Dessa omständigheter, så tjenliga att väcka läsares
benägenhet, böra, jag vet det, icke stadga deras omdöme
öfver skrifterna; ett omdöme, som endast bör bero af
deras värde och läsarens pröfning. Men för inga arbeten
är denna pröfning vanskligare och vådligare än för de
vittre. Om än en vitterhetsidkare har styrka att sätta
sig öfver den mängd, som föraktar dess yrke, återstår
tillräckligt nog att frukta från vitterhetens älskare.
Skilnaden mellan de vetenskaper, som undersöka det synliga,
och dem, som hafva det osynliga till föremål, är utan
tvifvel stor. Det oaktadt är afståndet mellan en
astronom, som mäter himlakropparna, och en psykolog, som
forskar i menniskosjälen, helt visst mindre, än stundom
mellan älskare af olika vitterhetsslag. Också visste
Newton och Locke att värdera hvar andra, då Boileau icke
kunde fördraga läsningen af Tasso och Quinault.
Vitterhetsslagen äro så många, som det gifves medel att röra
och behaga menniskor, så skiljaktiga som menniskans
känslor det äro. Deras antal är icke stort, åt hvilka
naturen gifvit den fullkomlighet i organer och känslor
att röras af allt hvad i naturen och konsten är skönt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
