Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs ärestod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
Så, Tilly! tretti segars ära
Vidt öfver jorden höjt ditt mod:
Du tror ej Gud kan dig förfära,
Ej viggen nå din ärestod!
Nu nordens lejon mot dig rasar:
Du bleknar, drar ditt svärd, och fasar,
Och dränks i dina härars blod.
I hjeltar, menskors mördare!
De tårar, de olycklige
På torfvor tacksamt låta rinna
Vid minnet af välgörare,
Skall vandraren ej nånsin finna
På eder marmor, prunkande . . .
Men, Gustaf Adolf! då din ära
Af ryktets hundra munnar förs,
En stilla suck i dalen hörs,
Välsignande dig offer bära.
För religion du stupat har!
Som. hon odödlig skall du blifva,
Och tårar åt din stod vi gifva,
Fast konung du och hjelte var.
Höljd i odödlighetens skyar,
Till ryktet äran ljung vild lopp.
»Han föll, och jag hans namn förnyar
»Förkunna det till Sveas hopp.»
Och ryktet då på tidens vingar
Bröt genom molnens djupa natt;
Sig till den ljusa tron det svingar,
Der Wasa krönt bland hjeltar satt:
»Din sonsons minne bör upplifvas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
