Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allerunderdånigste memorial att få blifva spögubbe i Svenska Akademien. Författad år 1791
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Åt ynglingen sitt rum att ge.
Hvad annat for oss stackare,
Än nu på survivancer tänka,
Och bedja ödet, hungrige,
Att desse hedersgubbar skänka
En evig fröjd i himlarne?
Dock utaf hjeltar hvilande
På lagrar att ett blad begära
Ej vågar jag, som deras ära
Blott sjungit, gömd bland buskarne:
Och ledsen vid en brödlös lyra
Af lyckan dårad, aldrig mer
Jag drömmer att bli handsekter;
Jag lärt min ärelystnad styra.
Ej högre med mitt hopp jag går,
Ej högre (hören skalders skara!)
An om jag blott kan säker vara,
Att inom några tjugu år
Jag dock en spögubbsyssla får.
Lång, med min staf jag taket räcker,
Och när med lagens tordönsknall
Min pastor bönderna förskräcker,
Jag dem med stöten tukta skall,
Allenast tjensten jag ej mister.
Det ofta mig i kyrkan händt,
Att några ord af en magister
I sömnens armar mig ha sändt.
Till porten då af snillets tempel
Vill jag med staf och kapprock gå,
En dylik syssla, till exempel,
Hos herrar Aderton att få.
Der skall mitt nit sig uppenbara:
Om vid en vers, om vid ett tal
De tunga vallmogsdunster fara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
