- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
500

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Aftonen. Idyll - Syndafloden. Idyll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

500

nåd! Likne eder lefnad min, edert lefnadsslut mitt! O
mina barn! hvilken vällust att dö, då man åt sitt upphof
kan lemna hjertat åter lika så obefläckadt som det kom
ur hans hand. - Ån en gång omfamnade Pylades dem
alla, lutade sig mot grafven, suckade: Amaryllis! hans
ögon brusto; - han dog - och strax tindrade
aftonstjernan mellan de höga poppelträden, som ännu hvarje
midnattstimma susa då hans heliga skugga sväfvar dem
förbi.

Syndafloden.

hann den späda morgonrodnan purpurfärga de
§^=- af hvita liljor skimrande kullar, förr än Adim med
myrten och neglikor prydde det altare, vid hvars fot han
inför Jehova skulle svärja sin guddomliga Elma en evig
trohet. Nerobar, med silfvergrått hufvud och darrande
hand, ledde Elma, sin sonsons dotterdotter, till den
han-ryckte Adim, och välsignade dem båda. Elma var ekon
som hennes första mor, då Adam för andra gången
öppnade sitt öga, och, oaktadt han skådat Gud, förtjustes.
Elma omfamnade sin Adim. Helsan lyste från hans kind, och
ur hans blickar tindrade oskuld. Köken af det menlösa
och finulli^a lammets blod vimlade redan i hvirflar mot
skyarna. Ån en gång omfamnades Adim af Elma. -
Elma! hur obeskrifligt stor är min lycka! - Adim!
oräkneliga äro stjernorna på himlahvalfvet; oräkneligare äro
mina sällhet andande känslor. - Nu brunno Adims läppar
på Elmas mun, som tycktes endast vara skapad för
kyssar och menlösa nöjen. Nu .. . men, allsmäktige skapare!
- Hvilket mörker, hvilka ljungande töcken, hvilka
skurar, hvilka störtande hagel! Ve, ve! oceanen bryter
naturens bommar, och höjer sig öfver sina oändliga
gränser. Ack! - Der bortför en rytande våg de qvidande
hjordarna.

Der rustar sig en annan mot Adams olyckliga slägte.
Altare och hyddor uppslukas. Skri och förskräckelse be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:17:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lidner/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free