- Project Runeberg -  Samlade skrifter /
518

(1878) [MARC] Author: Bengt Lidner With: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till den samme - Till fru Fougt - Till den samma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

518

K***, Gud vet det. likasom du, att hon är högst dumt
skrifven. - Summa, jag skulle med honom ge ut ett
dagblad och på titelbladet stå: af L** och Lidner, som han
sade (han är assessor).

Jag lärde i Göttingen ett helt år att "fäkta för en
louis d’or i månaden. - Du kan, Gudi lof! ej fäkta; men
kommer du ej i afton till mig. skall, f-n anfäkta mig!
jag med dragen värja i handen, söka upp dig - och, -
adieu mön plaisir!

Till fru Fougt.

Hedra denna plan med sina anmärkningar - och då
kan jag göra något deraf. Versen till excellensen följer.
- Måtte jag nu slippa skrifva utan med himmelska
känslor! - Detta hofparadiset! - -

Tusende tack för brefvet. - Jag har läst, att det
finnes ett glas, som, när man ser derpå, så stärker synen.
När jag läser nådiga fruns bref - mitt snille ljungar
opp.

Min prest sade mig i går, att han här dröjer till
augusti månad. Nådiga fru, jag har viggen i min hand.
Hellre uthärdar jag 8 dygns vatten och bröd, än en
timma hans konversation. - Hvad skall jag göra? Thorild
lofvade anstalta om förbudet för slyngeln A-. Det jag
ej förr nämt nådig fruns godhet, är ingen otacksamhet -
mitt hjerta är ej danadt för att glömma välgerningar.

Till den samma.

Tillåt mig, fast det upptager nådiga fruns dyrbara
tid, att berätta en händelse, som (jag erfar det) visst
icke är rolig; men jag bör tacka Gud. Mellan lördags
och söndags natten var jag uppe och skref. Sedan jag
om morgonen somnat, fick jag ett grufligt slag af en
hammare, nära tinningen - bloden rann. Vid mitt skrik
hastade min hustru ur salen, och hindrade andra slaget,
som säkert för mig varit det sista. Jag kunde ej sansa
mig, då jag med en sådan compliment blef uppväckt -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:38:19 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lidner/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free