Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Första resdagen. Inträde i Schweitz. Morgon i Bern. Afton vid Enghi. Hvad alperna och solen sade mig. Thun. Titanerna på nära håll. Bad i Aar. Drottning Bertha. Ankomst till Lausanne. Kulna dagar. Nya bekantskaper. Tafla öfver Schweitziska förbundsstaten. Kapellet ”des Terneaux.” Den fria kyrkan. Frågor och funderingar, som fört mig till Schweitz. Ad. Vinet. Teckning af Lausanne och dess hvardagslif. ”À la Montagne!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återförenas de uti detta. ”Sonderbunden” upplösas af de eviga
— förbunden.
Jag befann mig i det lilla landet i början af
sommaren 1856. — Liksom drömmande om våren, lågo
Djurgårdens sköna ekparker vid Stockholms fjärd, när jag
lemnade dem, i slutet af Maj. En grågrön slöja låg öfver
den nordiska jorden. Två dagar sednare, i Tyskland, fann
jag sommar och hö på slag; men mycket regn och oändliga
jernvägar tröttade mig så, att jag mer än en gång måste
fråga mig: ”Månne jag icke är för gammal att företaga
en längre resa? Vid en viss ålder torde man dock göra
bäst i att blifva stilla hemmavid!” — — —
Vid Neckars strand återsåg jag chevalier Bunsen; det
var för mig en solstråle. Jag hade sett honom för få år
sedan, såsom preussisk minister i London, och då nedtryckt
af de politiska förvecklingar, som inträdt, det blodiga, stora
krig, som han såg komma — det orientaliska, — lidande
äfven till helsan, så att jag med oro tänkte: ”han lefver
visst icke länge!” Bland vingårdarne vid Heidelberg
återfann jag honom nu, men frisk, glad, ungdomlig, full af lif
och arbetslust. Han syntes mig hafva blifvit tjugo år yngre.
Han hade öfvergifvit den diplomatiska banan och med
full energi inträdt på den vetenskapliga litteraturens såsom
kämpe för tankens och samvetets frihet i kyrka och stat.
Han hade begynt stora och vigtiga arbeten. Måtte han få
tid och kraft att fullborda dem! — Allt hos honom, anlete,
sinnesstämning, omgifning, ja, sjelfva hans arbetsrum hade
ett uttryck, och detta var — ljust.
Jag reste till Basel, åter i rusk och regn. I Basel
— Rhenporten från Tyskland till Schweits — lyste solen,
och friskt brusade det fria, glada folklifvet öfver den
väldiga strömmen i de månskensklara qvällarne. Under den
kolossala träbron flöt den klar och lugn, i halfkrets
famnande den gamla, dystert blickande staden — (som ser
mäkta lärd ut, — lik en professor i sin katheder). En
liten färja flyter ett stycke ofvanom bron, drifven af
strömmen (men ledd såsom af en magisk tråd) från den ena
stranden till den andra, från stranden med professorsminen
och de besynnerliga husen till den med gröna vallar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
