Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Första resdagen. Inträde i Schweitz. Morgon i Bern. Afton vid Enghi. Hvad alperna och solen sade mig. Thun. Titanerna på nära håll. Bad i Aar. Drottning Bertha. Ankomst till Lausanne. Kulna dagar. Nya bekantskaper. Tafla öfver Schweitziska förbundsstaten. Kapellet ”des Terneaux.” Den fria kyrkan. Frågor och funderingar, som fört mig till Schweitz. Ad. Vinet. Teckning af Lausanne och dess hvardagslif. ”À la Montagne!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glänste. O! denna morgon, litet blott kan jag uttrycka af
hvad jag erfor under den, af hvad solen och alperna sade
mig........
I det stigande solljuset vandrade jag ännu en stund
omkring i Bern, sökte göra mig reda för dess läge och
fysionomi, och skakade tass med dess björnar, som, ehuru
förvandlade i sten, i lifslika gestalter paradera på torgen
och kring brunnarne och så landsmannavänligt räckte mig
tassen. Bern på sin halfö-klippa, kringbrusad af den
liffulla Aar, påminte mig lifligt om den fule, men kraftfulle
Rochester och den intagande Jane Eyre i den tjusande
romanen med detta namn. Så ful, men pittoresk och
ståtlig är Bern, så liffull, ungdomsfrisk och egendomlig är
floden, som slingrar sig kring dess murar, på en gång en
lekande najad och en mäktig, upplifvande herrskarinna. Hos
hvem ligger den största magnetiska kraften? De höra
tillsammans. Utan Aar är Born en torr, dyster enstöring,
utan Bern saknar Aar sin fulla betydelse. Om aftonen
gick jag ut till Enghi.
Enghi — en af Bernarnes förnämsta promenadorter —
ligger omkring en fjerndels timmas väg utom stadens
Aarport. Det är en hög jordtunga, bildad af Aar, och från
dess med sköna träd planterade stora promenad har man
en ändå herrligare utsigt — om möjligt — af
Oberlandsalperna, än från domkyrkoterrassen i staden. Man tycker
sig här vara dem närmare, se djupare in i deras mystiska
naturtempel. Moln hade åter lägrat sig öfver deras tinnar,
men solen, mot nedgången, sken i dem med underbart
sköna dagrar af purpur, guld och blekt rosenrödt. Ur de
mystiska molnvecken framskymtade alpspetsarne än klarare,
än dunklare, än högre, än lägre, allt efter som
molndraperierna höjde eller sänkte sig, eller solstrålarne bröto sig
mot dem, målande vexlande bilder; ty det var en sakta
rörelse i dessa alp-regioner, som alls icke kändes under de
gröna träden på Enghi, der allt var djupt lugnt. Litet
längre bort, på terrassen, spelade blåsinstrumenter sakta
sköna melodier. En djup sinnesrörelse fattade mig och lät
mig fälla tårar — men icke af smärta — under det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
