Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Första resdagen. Inträde i Schweitz. Morgon i Bern. Afton vid Enghi. Hvad alperna och solen sade mig. Thun. Titanerna på nära håll. Bad i Aar. Drottning Bertha. Ankomst till Lausanne. Kulna dagar. Nya bekantskaper. Tafla öfver Schweitziska förbundsstaten. Kapellet ”des Terneaux.” Den fria kyrkan. Frågor och funderingar, som fört mig till Schweitz. Ad. Vinet. Teckning af Lausanne och dess hvardagslif. ”À la Montagne!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönhet, och som afton och morgon kasta sina kalla och
mörka skuggor öfver dalen, så att der är mera mörkt, än
annorstädes i nejden vid samma tid. Dalens
beherrskarinna, den höga Jungfrau, så ståtlig att se från fjerran, är
här en hög och bredaxlad Medusa, som synes färdig att
förkrossa sina älskare. Hu! Jag vill icke lefva här.
Men Hohbühls skog, midtöfver jettinnan, är skön,
och utsigten från dess höjder är berömd. Jag företager der
en morgonpromenad och upptäcktsresa, förvillar mig
grundeligen i dess gångar, som vinterlöfven ännu betäcka, kan ej
upptäcka en enda höjd, som ger mig fri utsigt, ej en gång
nog att orientera mig i nejden, får ingenting vackert se,
utom några öppna, gröna platser, der tusentals små fjärilar
svärma öfver gräsvallen såsom voro de rusiga af sol,
morgonluft och blomsterdoft. Icke så jag; fången i skogens
labyrinter, går jag, går och går, timma efter timma,
sökande, ej mera utsigt, utan blott en utväg, till dess jag,
efter mer än fyra timmars vandring, ändtligen kommer ur
skogen och åter till Interlaken, så trött af gående, sökande,
solvärme och skogssnår, att jag tyckte mig vara minst sextio
år gammal och begynte, åter misstänka mina krafter för
den företagna resan. Det stod ett badhus vid Aars strand,
på vägen till mitt hôtell, — "Schweizerhof." Dörren var
halföppen. Tänk, om jag tog ett bad i Aar! Väl var tiden
för baden ännu ej inne och Aars vatten är vid alla tider
isande kallt; — Aar är en glacierflod och springer ur
isbergets famn ej långt härifrån; — men ett famntag af
Titanernas dotter måste dock vara styrkande med makt.
Jag måste våga det. Jag går in i huset, dess vänliga
väktarinna säger: ”ingen har ännu badat här; vattnet är
mycket kallt ännu, men — ni kan ju försöka!” Godt;
jag vill göra det. Men vid första försök att nedstiga i
bassinen drar jag mig förskräckt tillbaka ; det käns såsom
brännande jern kring fotlederna. Jag besinnar mig en stund,
intalar mig mod; vattnet ser så klart och friskt, så leende,
lockande ut; — jag springer hastigt ned och så upp igen,
så än en gång, "huh! huh, huh, hah! ah! ah!” Hvilken
förunderlig känsla; hvilken förvandling! Jag är såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
