Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Rossinières. Vår stora bikupa. Högdalens lif. Gångstigen. De unga flickorna och söndagsskolan. Chateau d’Oex. Mitt ”chateau.” Mötet vid La Lechevette. Vandringar i alpdalarne. La Comballaz. Les Ormonds. Pêre Ansermèz. Högdalarnes folklif. Den fria kyrkan. Framtidens kyrka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
hade kunskaper, syntes from och fridsam — en lycklig
man. Vi kunna nu gå hem till vår dal. Det iir afton.
Se huru solen förgyller de nakna bergstopparna i öster,
Rubli-horn och Middagsbergets kupoler. Nu är den borta,
och — huru fort det mörknar i dalen! — Aftonens frid
kommer öfver menniskor och djur, men ännu allt ljuda
koklockornas chörer i bergen. Sedan allt gått till hvila i
dalen hörer man dem ännu. Mot klockan 10 tystna äfven
de; och syrsornas sång och den sakta brusande Sariuc
äro de enda ljud, som förnimmas i Itossinières stilla dal.
Men om dalen går tidigt i ro, så är den ock tidigt i
rörelse. Redan före fem om morgonen komma getter och
kor till mjölkning, från hyddorna röker det, och i vår stora
hydda begynna alla dörrar att klappra. Jag följer med
dalens lif, är tidigt uppe och tidigt i säng, och det passar
mig väl. — —
Folket i dalen är ett fridsamt och idogt folk, som
dalens allvar och lugn locka att blicka in i själens djup
och upp till den himmel, som hvilar öfver den. Inskränkta,
såsom deras dal, synas dess innevånares synkrets och begär
vara. De fordra litet af lifvet och äro belåtna med det
lilla de få. De längta icke ut ur den trånga dalen, och
om de någon gång lemna den för slätten och städerna, så
komma de alltid dit igen. De läsa mycket under de långa
vintrarna, helst allvarsamma böcker samt resebeskrifningar.
Religion och kyrka äro deras vigtigaste interessen och de
lia väl reda på dessa. Fester hafva de inga. Religiösa
sammankomster äro deras förnämsta samqväm. Giftermål
äro få, och vid dessa är bergningen mera i fråga, än
kärleken. Bruden är ofta äldre än brudgummen. Sederna
äro så rena, att pà ett hundra år har cj ett oäkta barn
blifvit födt här. Hälsan är god, men
halniflätnings-indu-strien verkar, sedan några år, menligt derpå, i synnerhet
för barnen. Unga flickor liar jag sett flera rätt vackra,
men de äldre qvinnorna ha förskräckliga "goitres." Dock
synes det bekomma dem föga. Drägten är föga pittoresk
och qvinnfolkens svarta mössor särdeles missklädande. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
