Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
ville skänka oss sol och dermed tillfälle att se Rosenlauis
skönhet i full dag.
Vi voro de enda gäster, som stadnade qvar öfver
natten, och vi belönades derför nästa morgon genom den
klaraste sol. I dess ljus vandrade vi åter till glaeiern.
Rosenlaui lyste i bländande prakt. Det var en
ögonfägnad att se den hvita snömanteln glittra i solen, att inne i
de hvälfda kabinetterna betrakta de klara, tusenåriga
krystall-väggarne, de sköna mångfaldiga isbildningarne.
Besynnerligt var att den blå färgen i de djupare vecken nu, när
himlen var klarblå, syntes mindre djup och icke vackrare,
än under gårdagens gråa himmel. Men isväggarne voro
klarare, genomskinligare. Under det vi stodo här skådande,
kom en grannt klädd dam i bärstol, buren af fyra männer.
Hon steg ur, nalkades glaeiern, lade Bin hand på isen,
tittade in under knäet och sade: "är detta allt?" — "Ja",
svarade hennes bärare; ’’oh!" sade hon, vände ryggen till
den praktfulla jette-gestalten, satte sig åter i sin stol och
lät bära sig bort. M:r P. och jag dröjde vid glaeiern till
dess vi hade dess bild klart inpräglad i sinne och minne,
och vandrade sedan åter till Mejringen, under det vi så
länge som möjligt sågo tillbaka på Rosenlaui, som liksom
följde oss å väg med sin glänsande isblink.
Grimsel den 2 3 Augusti.
Dimma, regn och snö onihvärfva oss här och det ser
illa ut med färden till Aars och Rhoncs källor. Men
vi äro vid godt mod, och icke utan nöje såg jag i
morse den nyfallna snön rundt omkring oss, ty den påminte
mig om den svenska vintern och om de friska lifs-starka
känslor, som den ofta gifvit mig då jag vandrat eller åkt
genom susande granskogar eller öfver glittrande snöfält.
Men här i Grimsels stenöcken är allt kält, hårdt, ödsligt,
förfärligt. Så långt ögat når, intet träd, ingen buske en gång,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
