Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
mig mindre -vådliga, än gårdagens, och vi begynna gä
nedåt. Nejden är alltjemnt en förstenad natur utan
skönhet eller växtlighet, men vackra kaskader brusa och glittra
i bergen, och solen gör äfven de stela höjderna glada.
Vår väg går öfver flera bergsströmmar, de enda
upplif-varne af den ödsliga trakten. Ändteligen komma vi till
några fattiga hus. Det är det lilla herberget lie-alp",
der en kapucinermunk ger de resande rum att hvila oeh
förfriska sig. Äfven vi ämna anlita den fromme paterns
gästvänlighet, ty det finnes intet annat herberge på denna
väg ända till Andermatt, vår dagsresas mål. Vi göra halt
bär, men bli litet förvånade då, i stället för en
kapucinermunk, en rosig ung flicka, med röd bandros vid halsen,
träder oss till möte i dörren. Inne i sälen funno vi
patern, som spelade "tapp" med tvenne ruskiga balf-herrar och
ett par dito halfstora gossar. Han var en stor, jovialiskt
utseende man, godmodig och vänlig, men föga lik alla
eremiters förebild i denna nejd, Nicholas de Flue. Sedan
han välkomnat oss och gifvit befallning om vår middag,
bad han oss att få fortsätta sitt spel, hvartill vi,
naturligtvis, samtyckte. Den rosiga flickan dukade emedlertid vårt
bord och serverade oss en liten ganska god middag, för
hvilken sedan begärdes en högst billig betalning. Vi
tackade patern och den rosiga flickan och afreste.
Vägen börjar från Ke-alp att gå brant nedåt, så att
jag stundom måste hissna öfver djupet, i hvilket jag bäres
utföre, i synnerhet som mina bärares steg nu kännas
betydligt mindre elastiska. Men luften blir allt mildare. Vi
skåda ned i den stora Urseren-dalen, som väl är utan träd
ännu, men dock härligt grön. Långt i fjerran, på den
gröna mattan vid foten af en hög bergsvägg, framskymtar
hvit och vänlig en liten stad. Det är Andermatt vid foten
af St. Gotthard. Midt uti den ofantliga bergsmassan
urskilja vi snart den breda St. Gotthards-landsvägen, som i
mjuka svängningar ormar sig utför höjderna ned i dalen,
och vi se der stora diligenser och vagn efter vagn
framrulla. Vårt lilla, trötta tåg kommer genom
Urseren-dalens gröna mattor och eländiga stigar ut på den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
