Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
bland männen i förbundet på Grütli, ja, att hans namn alls
icke förekommer i dem, utan först mycket sednare, det
hindrar ju icke, att han, oin ej i direkt förbund med
"de edsförbund ne", likväl genom sina handlingar, säsoin en
modig och frihetsälskande man, kämpat för friheten på sin
ensliga väg och på det sätt, som skickeisen och tillfället
ingåfvo. Det pittoreska och romantiska i hans öden ha
gjort honom till folkfantasiens heros. Ty denna älskar det
djerfva och slående. Att berättelsen om en fader, som
tvingas att skjuta äpplet af sin sons hufvud, finnes långt
före den schweitsiska berättelsen bland våra skandinaviska
6ägncr — det — synes mig — hindrar icke att ej den
schweitsiska kan vara sann. Sann eller osann torde den
kunna gälla såsom ett bevis mer för den omtalade
skandinaviska invandringen. Ty med de invandrande, ha säkert
följt deras seder och sagor. Kanske fick Gessler just af
denna saga eller sägen ingifvelsen att förnya dess egna
målskjutningsprof på den styfhalsige sehweitsaren! Sådana
upprepanden af fakta äro dessutom ingenting nytt under
solen.
Huru djupt den Tellska episoden lefver i folkets minne
bevisade oss äfven en liten tilldragelse nära Andermatt.
Under den sköna aftonen efter vår ankomst dit gingo vi
ut, min vän oeh jag, för att se de vilda fallen af lleuss
vid pont du Diablo’’ — ett af dessa skönt förfärliga
skådespel, på hvilka Schweits mer än andra länder är rikt. —
På återvägen sågo vi en äldre qvinna stå utanför ett litet
kapell, genom hvars gallerfönster hon tittade in, med mera
nyfikenhet än andakt, såsom det tycktes. Då vi nalkades
vände hon sig om och hälsade oss vänligt. Dit var en
stor, vacker qvinna med starka drag, väl klädd i
landtfol-kets drägt, och med det hvita buckle öfver hufvudet, som
jag redan anmärkt ällmänt bäras af qvinnorna i denna
dal, och som jag ingenstädes sett bäras så utom af
landt-folkets qvinnor i Sverige. Penchaud frågade den goda
gumman, på sin brutna tyska, om hon kunde säga oss
något om ’ Wil-elm Tell? Det dröjde litet innan hon
förstod frågan, men då upplystes hastigt hela hennes ansigte
Fr. Bremer. Hesa. I. 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
