Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
att blifva på Rliigi Kulm öfver natten. Men då vi, en
half timma sednare, nalkas det stora hotellet på bergets
topp, se vi från alla sidor karavaner af resande anlända
dit på hästar och i bärstolar. En tjock herre bäres så af
åtta män. Suckande och skämtande sade jag åt min vän,
att jag förutsåg mitt öde att tillbringa natten ’ à la bellu
étoile", under min parapluie.
Ankomna till hotellet mötte oss orden: "allt är fullt!
Ett hundra gäster hafva betingat sig rum!" Men den
vänliga och hyggliga värdinnan tillägger dock tröstande för
mig: Vänta litet, oroa er ej! Jag skall så ställa, att
ni kan få ett litet rum. Men ni måste nöja er med" —
— — "Med hvad som helst!" försäkrade jag, blott det
ger mig tak öfver hufvudet och skydd mot nattkölden." —
— Min vän hade redan tagit rum på Kliigi Scheideck.
Och nu hängåfvo vi oss i lugn till betraktandet af det
Btora skådespelet. Detta är. som man vet, ett af de
största i vidd på jorden, men storartadt och skönt i annan
mening kan jag ej kalla det. Man ser jorden lik en karta
under sina fötter, och de jettehöga alperna se ut som små
hvita sockertoppar kring horizonten. Men nu begynte
skådespelet af solens afsked från jorden, och detta var här af
en underbar prakt och skönhet. De 100 gästerna stodo i
mångfaldiga grupperingar på den vida platån och
betraktade, jemte oss, den stora scenen, men mindre tyst än vi.
Den brokiga folkmängden, dess olika fysionomier, dess oro
och sorl var en tafla för sig, icke utan interesse att
betrakta.
Men nu ljuder ett alphorn med trumpetisk klang och
tillkännager att solen är nedgången, att uppträdet är öfver,
och att man kan äta qvällsvard. De etthundrade komma
hastigt i rörelse och strömma samt och synnerligen ned
mot hotellet. Snart är den stoTa tuffeln der besatt. Man
äter och dricker och pratar och skrattar. Några Tyrolare
hålla taffelmusik, spela, sjunga och jodla. Jag förtärde
hastigt en smörgås och en kopp the, och skyndade sedan
åter ut och upp på höjden. Jag visste, att jag nu skulle
Ii-. Bremer. Resa. I. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
