Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Hassli-dalen och Svenska invandringen. Rosenlaui. Grimsel. Dystra utsigter. Rhones ursprung. Die Waldstedten. Grütli och dess hjeltar. Lif i Schwyz. Tvenne typer af conservatismen. Söndag på Rhigi. Nicholas de Flue. Lif i Zürich. Einsiedeln, dess pilgrimer och lärare. Zwingli. Mitt hem i Zürich. Afresa till Basel. Missionsanstalten och missionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
med ett par fruntimmer. Se! utropade han på fransyska,
pekande på de molnhöljda fläckarne — "se der är den
eviga snön!" "Voilä la glace, voilà les neiges éternelles!"
Och som man skrattade omkring honom, började han under
häpna: "quoi?.. comment?.....ce n’est pas? . . Mais ...
Ah!" . . . etc. att komma till besinning och insigt af sitt
misstag, åt hvilket han nu sjelf godmodigt log.
Oeh nu står man i tyst bidau på hvad som komma
skall. Nejden ljusnar småningom, och på de hvita tinnarne
af Obcrlandets alper synes en stigande glans.
Alptrumpeten ljuder åter, och snart derefter blixtrar en bländande
Btråle öfver Canton Glaris* taggiga berg. Oberlandets jettar
glänsa i den, och snart klarnar hela jordkretsen i solens
ljus. Men öfver sjöarne synes dimman samla sig allt
tätare och derifrån sprida sig öfver närliggande nejder.
Morgonuppträdet är nu öfver och de etthundrade strömma
tillbaka till hotellet för att frukostera, och jag följer med
strömmen.
Det var söndag. Jag hade beslutat att dröja dagen
öfver på Rhigi, för att rätt njuta af dess skådespel. Större
delen af de 100 gästerna lemnade berget snart efter
frukosten. På Rhigi är, denna tid, en beständig ebb och flod
af menniskor.
Jag gick att sätta mig på en klint af den höga
platån. Dimmorna hade från sjöarne spridt sig öfver jorden,
så att man ej såg det ringaste af dess boningar, fält och
kullar. Ett lätt molntäcke betäckte allt. Öfver detta
stego ensamt alpernas hvita, taggiga toppar, och öfver
dem och oss hvälfde sig, högblå, en fullkomligt molnfri
himmel.
"Visste dock menniskorna dernere under molntäcket,
huru klart det är ofvan det!" tänkte jag, bedröfvad för
dem, öfver hvilka denna grå molnhimmel hvilade, döljande
solen. Då började kyrk-klockorna dernere att ringa. De
ringde samman till gudstjenst. Det tycktes mig som om
de klara ljuden dämpades af molnhöljet. Men snart
genomträngdes detta af solttrålarne eller sönderslets af en
vind, som ej kändes p& höjden, der jag satt; och ur de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
